Det är inte speciellt uppskattat att vakna en halvtimme innan väckaren ringer av att Silver står utanför sovrumsdörren och försöker jama (hon har inte riktigt lärt sig än) men det låter mest som ett plågsamt, gällt, pipande. När hon väl fått upp mig och jagat mina rödmålade tånaglar runt lägenheten ett par varv, samt fått mat, så går hon och lägger sig igen. Medan jag snällt får gå till jobbet. Det är inte rättvist. Jag ska bli katt i nästa liv.