Jag var ju till London ett par dagar förra veckan och tänkte vi skulle kika lite närmare på det.

Jag anlände in till London ganska sent på kvällen, till Russel Square där Emelie bor, som jag skulle bo hos de här dagarna. Jag har insett först nu hur bisarrt centralt hon bor, bara ett stenkast från Oxford Street egentligen. Eller okej, då får man kasta stenen rätt långt men det är ändå väldigt centralt!

Jag fick i alla fall Emelie att ta med mig på den lokala kvarterspuben där jag drack halvljummen ale utan kolsyra (tydligen en grej) och åt hamburgare. Emelie hade redan ätit middag så gick rakt på efterrätten.

Sedan knallade vi hem i det klyschiga Londonregnet förbi de här gamla stallen (!) som nu är omgjorda till lägenheter. Tydligen så hade Londonborna sina hästar i de här husen innan bilarna kom. Älskar sådan historia.

Morgonen efter så sminkade jag mig i Emelies fantastiska burspråk innan vi hoppade i en Uber och åkte till heeeelt andra sidan stan.

Det var nämligen dags för Influencer Marketing Hub Conference! Min första internationella konferens både som besökare och talare och den första jag varit på som handlar HELT om influencers (förutom vårt eget TIC då).

Hej hel från panelen! Jag är väldigt bekväm med engelskan men tappade ändå en del branschord, sjukt frustrerande. Kom inte på vad ”valuta” hette på engelska så då blev det istället ”trust is the economy”, nåt som blev friskt citerat på twitter. Inte så tokig felsägning då ändå kanske.

När konferensen var avklarad och vi var färdigminglade hoppade vi på Emirates Air Line, en linbana som går från Victoria Docks, där vi höll hus, över Themsen till O2 Arena. Jädrar vad högt det var, megaläskigt speciellt när man passerade pelarna och fick en känsla av HUR jädra högt det var. Men himla coolt och kul att ha åkt den!

Där hoppade vi på tuben och åkte till London Bridge som vi promenerade över. Kändes helt bisarrt att gå där människor mist livet i terrorattacken bara några månader innan. Vansinne att jag knappt kände till detaljerna kring attentatet för att den typen av händelser blivit vardagsmat.

The Shard. Superhögt hus som jag inte ens visste var en grej. Tjejen med koll.

Vi hamnade i alla fall på The Folly på andra sidan bron. Man måste ju älska ett ställe som har träd med lampor i inomhus.

Hej hej!

Söto.

Monsteratapeter. Micket hipstrigt.

Älskar lamporna!

Vi åt i alla fall burgare (igen), smördränkt spenat och lökringar – sjukt gott! De kunde laga mat här. Tipselitips!

Sedan åkte vi hem och sov.  Och det var mina första två Londondagar! Det kommer en till en annan dag.