För tjock för att bli gravid?

God söndag! Hur mår du?

Jag har larvat omkring i lägenheten hela helgen, jobbat lite, tagit några tupplurar och tittat på alldeles för många avsnitt av ”Madam Secretary”. Men det är väl sådant man får göra när man är själv. Ta tillfället i akt, för snart kanske jag inte är det längre.

Jag har äntligen tagit tag i att svara på alla era fina kommentarer kring mitt barnaskaffande och jag blir helt gråtfärdig. Ni är så jävla fina! Jag var ärligt talat lite nervös (jätte) att skriva det inlägget. Det är ju otroligt privat och jag var rädd för kommentarerna som kunde komma, som inte skulle stötta mitt beslut eller vara elaka (”haha, kan du inte hitta en snubbe som vill göra dig på smällen eller?!”).

Men de kom aldrig och jag är så tacksam och rörd över ert stöd. Det får mig att känna mig så otroligt mycket mindre ensam. Och det ska ni veta, det betyder allt. Så tack.

Idag tänkte jag berätta om varför jag valt att göra min insemination i Danmark och inte i Sverige. Insemination för ensamstående kvinnor blev ju lagligt i Sverige för två år sedan så nu kan man ju faktiskt göra det här och det faller inom vårdgarantin, vilket så klart skulle bli mycket billigare än i Danmark.

Men jag är för tjock. Japp, det är den korta förklaringen. För att få göra insemination i Sverige måste man ha ett BMI under 30 och det skulle för mig innebära en viktnedgång på ungefär 30 kilo. Och i kombination med två andra krav så blir det i stort sett omöjligt för mig att göra det i Sverige. Man får vara max 40 år. Och eftersom jag äter antidepressiva (har gjort det i sex år nu sedan min senaste depression) så måste jag också genomgå en psykutredning som kan ta 0,5-1 år. Och den får jag inte påbörja förrän jag gått ner de där 30 kilona.

Så, jag har alltså två år på mig att gå ner 30 kilo OCH få in en psykutredning OCH hinna bli preggers. Även om jag hade en massivt mycket högre stresströskel skulle den bli lurig.

När min gynekolog gick igenom de olika alternativen så bad jag honom bara vara ärlig. ”Du är körd, satsa på Danmark” var hans dom. Så nu satsar jag på Danmark. Där finns inte de här kraven, främst gissar jag för att jag där får betala för kalaset själv.

Det här med min vikt har varit en skam hela mitt liv och för bara några år sedan skulle jag aldrig i mitt liv skrivit det här inlägget och varit så öppen med att min vikt alltså är anledningen till att jag inte får den här vården i Sverige. Skammen.

Men vet ni, jag är så jävla klar med skam. Min gynekolog sa att min vikt i sig inte är ett problem för att bli gravid. Det som kan vara problemet är att man av övervikt (och undervikt för den delen) kan få oregelbunden mens och därmed utebliven ägglossning. Men det problemet har inte jag, min mens är som en klocka och enligt alla mina undersökningar (som jag ska berätta om längre fram) ser allt bra ut. Så nej, jag är inte för tjock för att skaffa barn.

Vi kan prata om det här med vikten en annan dag, för visst funderar jag på att göra en ansats att gå ner i vikt av många andra anledningar (som att orka springa ikapp en unge dagarna i ända) men just den här anledningen kan vi faktiskt stryka.

Hur tänker ni kring övervikt och graviditet? Och ha barn också för den delen? Är det ett hinder?

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

64 svar

  1. Ska bli intressant att följa din resa!

    Måste vara så skönt att äntligen berätta hur det känts, och JA – bort med skammen!

    Jag tänker att överviktiga haft barn i alla generationer, and those kids turned out allright haha. Och om man nu vill tappa vikt så känns det som att många kanske automatiskt gör det med tanke på att man får leva ganska aktivt, särskilt i småbarnsåren. Springa ikapp en unge dagarna i ända, precis som du säger 🙂

    Fast jag vet ju inte, jag är barnfri så kan inte riktigt delta med egna erfarenheter, hehe.

    Det är upp till var och en iaf, så sjukt individuellt liksom. Det finns folk av alla slag, överviktiga och elaka, överviktiga och omtänksamma, smala och elaka, smala och omtänksamma, en oändlig kombo av olika föräldrar i många generationer!

    1. Åh tack för dina ord! Tänker att det är lätt att fastna i den där skammen men nu får det fan räcka. Som du säger, barn har ju tjockisar lyckats få i alla år! 🙂

  2. Men haha på riktigt? Har de satt en gräns på vem som ska kunna få barn och inte? Fyfan vilket jävla dåligt beslut. Riktigt bra att du kan lösa det på annat sätt men jävlar vad dumt. Blev jävligt arg här borta haha…

      1. Rent medicinskt ökar riskerna vid en graviditet och förlossning med ökad kroppsvikt. Större risk för blodpropp, havandeskapsförgiftning, diabetes, missbildningar, förlossningskomplikatior etc. Låter deppigt jag vet, men det finns alltså medicinska skäl som grund. Sen kan det naturligtvis gå hur bra som helst förstås, men det ser så ut statistiskt. När jag skrev in mig denna graviditet låg mitt BMI precis på gränsen till övervikt, 25. Då får jag helst bara gå upp sex kg under hela graviditeten, tufft!

        1. Jag förstår att det finns risker, men dessa har ju inte att göra med att BLI gravid – alltså borde det inte vara ett hinder när det gäller insemination, kan jag tycka! 🙂

          1. Fast vården tänker nog på hela vårdkedjan, om en överviktig blir gravid via IVF så betalar de inte bara ivf ingreppet utan även eventuella komplikationer, även äldre stoppas ju ifrån IVF av samma anledning skulle jag tro..

  3. Det ska bli så intressant att följa din resa! Har själv funderat en hel del på att skaffa barn på egen hand, då jag suktar efter syskon till min dotter som blir 11 år till hösten. Så tack för det här inlägget! Det gav mig en ögonöppnare och fick mig att inse att jag kanske borde ta tag i det där extra kilona och inte bara för mig själv och dottern jag har nu, utan också för att öka chanserna att faktiskt kunna genomföra en eventuell insemination i framtiden. Det där med vikten är nämligen inte alls något jag har tänkt på ska kunna sätta stopp för en framtida graviditet.

    Skönt också att höra att det faktiskt finns alternativ, om jag mot förmodan inte skulle greja det där med vikten.

    Kram Sanna

    1. Tack! 🙂 Ja, jag tänker att det ju kan vara en morot av olika anledningar, men ALLA de är iaf hälsorelaterade och har inget med utseende att göra.

      Kram!

  4. Jag kan väl på ett sätt tycka att det kan vara bra att det finns riktlinjer för övervikt, men då är det ju om den är så stor att den är hälsofarlig och gör att kvinnan o barnet kan få svårigheter att klara en graviditet.
    Men att rakt av gå på en jävla BMI-siffra är helt sjukt!! Alla vet ju att den skalan är helt sne. Och att vara smal är ju verkligen INTE lika med hälsosam!!
    Kämpa på! Jag följer med intresse, men dejtar på under tiden för jag har inte riktigt gett upp hoppet där än…. kram!

    1. Jag kan också förstå det MEN då ska man ju fan gå på andra saker än BMI?! Precis som du säger. Dejta loss, lycka till!! 🙂 Kram!

  5. Jag ÄLSKAR ditt inlägg, ”Jag är så jävla klar med skam”. Hell yes!

    Jag tänker på att det viktigaste i livet är att må bra. Och gör man det innifrån och ut, för ja, lycka börjar faktiskt innifrån, så kan man få se ut hur man vill.

    Jag har ju varit en sån som har kört ”men på MÅNDAG ska jag börja med lchf/träning/sallad/whatever” och det har aldrig funkat, utan det var först när jag började undersöka sockerberoende och insåg att jag hade ett förjävla osunt sätt kring socker och framförallt läsk som jag kände att jag verkligen VILLE (läs: ej tvungen) göra en förändring. En av mina största värderingar är frihet och jag är inte så fri om jag är en slav under sockret. Så jag bestämde mig för att sluta dricka läsk och bli nykter cocacolaholic. Det har jag hållt i ett år och tre månader. Vid årsskiftet nu så valde jag att sluta äta socker och börja äta cleaneating, vilket för min del har inneburit ej socker, mejeriprodukter och kolhydrater. Jag har haft stöd av en coach och min kille vilket har varit ovärderligt, och det enda jag gjort är att förändra kosten.

    I huvudsak mår jag bättre, har mer energi, har INTE ont i lederna längre, är klarare i huvudet, och så vidare. Ett resultat av det har även blivit att jag kan stänga alla knappar på jackan igen, bland annat, och ja, jag känner mig snyggare och ärtigare och har mer LUST att träna, ta en promenad och känner mig faktiskt lite cool när jag ska säga att ”jag ska till gymmet”. Nu går jag visserligen bara dit för att rehaba ryggen, men ändå.

    Och vad vill jag med den här novellen som blev ett blogginlägg i sig självt? Jo, jag tror att jag vill förmedla att viktnedgång är ett spännande resultat av nånting som grundar sig i nånting annat. Personligen behöver lust vara en faktor, eller ett hot (som att ”om du inte gör detta kommer du inte kunna detta”), och att fokus hela tiden måste vara på att må bra. I mitt fall handlar det som sagt också att jag vill känna att jag har kONTROLL och ETT VAL när det gäller vad jag stoppar i mig, och så har det inte varit förut, jag har liksom knarkat läsk och godis. När andra tar en tar jag hela påsen. Och för mig har det inte varit ett val, det har varit en drog.

    Well, det här långa inlägget hade jag INTE planerat men du är GRYM och jag önskar dig stort lycka till med din resa framåt och allt du tar dig för. PUSS!

    1. TACK Carro för din novell, fan va bra den var!

      Jag håller helt med om att välmående måste vara moroten, men det är så abstrakt! Jag är så imponerad att du inte bara lyckats pinpointa ditt beroende utan sedan lyckats dra dig själv i mål varje dag genom att inte falla tillbaka i beroendet. Jag applåderar det!

      Samt – ska vi gymma nån dag? 😉

      1. Haha, men tackar! <3

        Det är så abstrakt och det som hjälper mig är att öpppna upp för att KÄNNA mer än att TÄNKA. Jag har varit i huvudet i hela mitt liv och presterat, haft mål, tagit action och ofta gått emot det jag känner för att jag tänker att det borde vara på ett visst sätt eller att jag borde inte känna som jag känner. Så nu tränar jag om! Hur är du, är du tänk eller känsla? Och då menar jag inte känslosam utan mer om du styrs av din hjärna eller hjärta mest?

        Haha, underbart gymförslag! ;). Just nu har jag lite utmaningar med att gymma men om du har vägarna förbi Älvsjö nån dag så tar jag mer än gärna en promenad! 🙂

  6. Önskar dig massor med Lycka Till. Det ska bli roligt att följa din resa. Jag har precis hittat dig här på nätet. En fundering jag har är hur det fungerar med att äta medicin och vara gravid. Måste du sluta med dina mediciner när du blir gravid. önskar dig en fin söndagkväll./AMT

    1. Tack snälla! Välkommen hit! 🙂

      Oj, den vågar jag inte svara på faktiskt, det är ingen som sagt något om det ännu. Men både gynekologen och min terapeut vet ju att jag äter antidepressiva och har inte sagt något. Jag får återkomma!

  7. Så man måste gå igenom en speciell psykutredning om man står på antidepressiva? Herregud lever vi inte på 2000 talet? Jag kan förstå om jag skulle behöva gå igenom en sådan utredning som har en neuropsykiatrisk, en psykisk sjukdom, 15 år med psykisk ohälsa, slutenvård och 9 självmordsförsök i bagaget. Men helt sjukt att man måste gå igenom det bara för man står på antidepressiva. Är ju massa som inte gör det men som ändå inte borde få vara föräldrar pga andra anledningar.

    1. Jag läser det du skriver och håller inte alls med. Jag lider själv av psykisk ohälsa, äter antidepressiva sedan flera år tillbaka men hoppas _verkligen_ att jag utreds för min mentala hälsa om insemination någon gång blir aktuellt för mig. Av många anledningar, men framför allt för att det vore så himla oansvarigt av samhället att placera barn hos potentiellt instabila föräldrar. (På samma sätt som att alla som vill adoptera också utreds grundligt.) Det som däremot gör mig bestört är hur lång tid utredningen väntas ta. Om vårdköerna vore kortare generellt är jag säker på att det inte skulle ta mer än ett par veckor att konstatera att Linda och andra kämpande barnskaffare är en lämpliga föräldrar, så om på så sätt finns det fog för kritik, men det är ju inte så att köerna är kortare i någon annan del av vårdsystemet och att det just är på barnskaffaravdelningen man ligger efter.

      1. Och med det sagt: Ändå sååå skönt att Danmark fanns som alternativ för dig Linda! Håller tummarna för att det tar sig! (Viktkravet är BARA löjlig imo.)

    2. Nu vet jag inte hur ingående eller avancerad den är men som jag förstod det, ja. Det kan också vara köerna som är det som tar längst tid. Kram!

  8. Jag har blivit gravid med BMI 40 och 45. Haft två helt olika graviditeter, en där man mått kanon och en med problem med foglossningar. Men enligt läkaren så har det inte med vikten stt göra, kan hända alla!
    Barnmorskorna kanske inte var överlyckliga när man skrev in sig:/ men hade inte ett enda dåligt värde på två graviditeter så alla deras fördomar fick de tji på! Mått bra även när de har varit små, alltid tränat flera gånger i veckan så naturligtvis påverkade de kanske att man var van att röra sig. Men skulle inte säga att min vikt påverkat något för mina barn, kan tycka att jag har varit mer aktiv än många andra mammor jag känner! Mitt problem var mer med att jag jobbat för mycket när jag väl började jobba igen, där försvann orken för mig och väger var nära! Men man får försöka prioritera rätt helt enkelt!! Så jäkla grymt att du valt den här resan, ska bli så kul stt följa dig!! Heja dig!!

    1. Åh va skönt att höra att det GÅR. Jag har blivit lite stirrig kring detta den senaste veckan men försöker att bara lyssna på läkarna och inte alla andra. Så tack för din input!

      Och ja – vikten har ju inte ett skit att göra med hur aktiv man faktiskt är och hur stark man är. Tack för påminnelsen! Och Tack!!!

  9. Hej Linda!
    Jag känner igen det här med vikten. Jag gjorde EB insemination i december och det lyckades bra. Jag valde att göra det på en privat klinik eftersom jag hade för hög BMI för landstinget. Dock fick jag jaga det i Sverige! Kliniken jag var på heter Nordic IVF. Kan rekommendera dig att kolla med dom också ☺️ Ett bra bemötande! Nu vet jag inte vad som gäller pga dina tabletter men alla som väljer att göra det i Sverige få genomgå samtal med kurator, för mig räckte ett samtal. Lycka till, du har en spännande resa framför dig!! Själv ska jag på mitt andra ultraljud i morgon☺️

    1. Hej Ida!

      Åh va fint att det gick så bra och tack för tipset om kliniken! Jag trodde inte det fanns privata kliniker i Sverige, det är antingen kön eller inte alls. Tack för infon! Fråga vara, vad är EB insemination? Var det bara ett autocorrectsnurr eller är det något jag borde ha koll på? haha!

      Och ÅH, berätta om ultraljudet!! Är SÅ pepp nu! 😀

      1. Hej Linda! Å det skulle stå en insemination förstås! Det finns många privata kliniker! Vet att det finns flera i Sthlm ☺️ Du få söka runt lite tror nämligen att det skiljer sig lite på landstinget och de privata.
        Vad gulligt av dig, mitt ultraljud gick toppen och allt såg bra ut ☺️ Fick reda på att det är en liten kille som sprattlar runt där inne! Lycka till, ska bli kul att då följa din resa!

  10. Ska bli så kul att följa dig på denna resan eftersom jag själv som sagt redan började misstänka att det var så här jag kommer få göra redan när jag var 30, haha! 🙂 Vad kostar det i Svergie vs Danmark?

    Tycker du tänker rätt som vill orka springa efter ditt framtida barn. Barn ska springa och röra på sig så gäller ju att morsan orkar hänga med 😉 Har ju ingen aning om vad du har för funderingar på din vikt men hoppas du inte överfokuserar på vad vågen säger.

    1. Tack snälla! Jag visste inte att man kunde göra det privat i Sverige så jag börjar kika på det. Tror det är billigare i Danmark men då blir det ju resor och grejer. Jag har fått tips om en svensk privatklimik men jag vet inte om de har samma krav ang vikten så jag får återkomma! 🙂

  11. Jag tycker du är grym och gör helt rätt. Skit i vikten för nu och satsa på din dröm. (För de flesta, inkl mi, så går utmärkt att bli gravid trots övervikt) Lycka till och jag ser fram emot att följa din resa ❤️

  12. Det här är såå spännande och jag önskar dig enormt stort lycka till! Om du inte redan lyssnar så finns ju den fantastiska podden ”Jag vill ha barn” om just barnlängtan och att skaffa barn själv, bland annat.
    Övervikt och fetma ökar risken för en del graviditets- och förlossningskomplikationer rent statistiskt sett, men behöver ju naturligtvis inte drabba dig. Hoppas allt går smidigaste vägen för dig hela tiden!

    1. Åh tack Mia! Du om någon har ju koll! 🙂 Jag lyssnar faktiskt på ”jag vill ha barn”, älskar den! Jag ska försöka gå ner i vikt men just 30 kilo kändes en ANING övermäktigt.

  13. Gör det! Såklart att du ska göra det!! Graviditeter, viktökning/-minskning, stresshantering – vi hanterar allt det där olika, för våra kroppar fingerar olika och VI är olika, men förmågan att springa ikapp sin skenande unge den tror jag vi alla har. Man funderar inte så mycket på om man fixar det eller inte; det är såna tankar som kommer efter att man redan hunnit ikapp ungen OCH knutit fast den i vagnen igen.
    Min enda tanke, om vi ska kalla det tips eller bara ett stilla konstaterande, är att det är en omvälvande pryl att bli mor, och de flesta småbarnsföräldrar håller säkert med om att småbarnsåren är tuffa och det blir mycket stress. En nyfödd väger inte mycket, men att sitta på en pilatesboll – om man nu får en unge som vi som ibland skriker åt allt utom den – och guppa i timmar, eller köra knäböj med bebisen i famnen, eller vagga fram och tillbaka i vardagsrummet timmar i sträck eller vad man nu tvingas ha för sig, tär på kroppen.
    Det bästa tips jag fick i början av min graviditet var att träna med en PT. Det hade ingenting med vikt att göra, men allt med att stärka rygg och bäcken bla för en lättare förlossning, och muskelstyrka att rida på under de första månaderna som förälder. Man får igen väldigt mycket av det. Varmt tips, för att orka bättre. Lycka till på din resa!

    1. Ja, jag känner att för mig är den mentala biten faktiskt viktigare att hålla i schack! Men de kanske kan gå lite hand i hand, jag har alltid mått bättre när jag tränat regelbundet.

      Haha! Ja, man har väl inget val än att springa ikapp ungen när hen sliter sig! Jag tränar redan nu med PT och håller med om att det absolut viktigaste är att vara STARK så man inte får mer slitningar än nödvändigt på kroppen. Tack för den påpekningen. 🙂 Kram!

  14. Jag är 39 år och överviktig så jag får heller inte köra IVF. Har PCOS och typ obefintlig ägglossning så jag kommer inte bli gravid själv, har inte skyddat mig på flera år. Håller verkligen med om skammen.

  15. Vet du jag blir så trött på våra oändligt byråkratiska regler… Eller va f-n kommer sånna saker ifrån liksom?
    Jaha, så om nån kommer till MVC och är gravid av sig själv och ”överviktig” uppmanar man dem att ta bort barnet då eller…? Jag fattar inte…!
    Min man har en kollega och de har försökt få barn men inte lyckats, nu kan de inte få hjälp förrän hon gått ner. Dvs samma sak, hon är för ”tjock” för att de ska få hjälp med att bli med barn.
    Heeeeelt galet!
    Det finns så många som skaffar barn fast de faktiskt inte borde tycker jag.
    Du har ju verkligen tänkt igenom ditt beslut och den ungen kommer vara så efterlängtad och älskad. Precis som det ska vara.
    Ta hand om dig <3 Varm kram Anna

    1. Nej men problemet är väl att man kan ha svårare att bli gravid – vilket kostar samhället pengar. Jag vet inte, det är bara min snabba hobbyanalys.

      Kram!

  16. Så mäktigt beslut, Linda, och utan tvekan rätt att lyssna inåt och göra det du kan för att ”fixa själv”. En vän till mig fick tvillingar på egen hand för ett par år sedan.

    I ”född 2010” första säsongen är det mycket om en tjej som skaffade barn själv. Tips.

    Stort lycka till <3

  17. Men hallå? Alltså först måste man (kvinnan) bantar och bli smal som en pinne för en psykutredning?? Vad är det för vansinne? Låter väldigt diskriminerande. Tänkte inte att Sverige har så många konstiga regler där. Det hjälper ju inte människan direkt 🙁

    1. Nej, jag kände direkt att den stressen är något som snarare skulle förvärra min mentala hälsan, en bit som inte verkar lika viktig. 🙁

  18. Så häftigt att du väljer att skaffa barn själv!! Heja dig! Ska bli kul att få hänga med på ett hörn. 🙂 Men så sjukt att vikten ska vara så avgörande för mycket i svensk sjukvård. Man kan ju vara ”överviktig” och helt frisk och sen kan man vara ”normalviktig” och inte alls vara i skick för att bli gravid. Hälsan sitter inte enbart i vikten!

  19. Det känns som att ett väldigt stort fokus läggs vid just vikten, även fast den kan ha ganska lite med hälsa att göra. Smala människor kan vara extremt ohälsosamma och runda människor kan vara väldigt hälsosamma. För att vara hälsosam måste väl vara det som betyder något både vad gäller förmågan att bli gravid, men också för att fostret ska må bra och utvecklas som det ska inne i magen?! Samtidigt är vikten något som går att mäta på ett väldigt enkelt sätt, och kanske är det därför det fortfarande används som ett verktyg/måttstock?! Det ligger så mycket i ordet hälsa. Att motionera och käka hyfsat näringsrikt och välbalanserat är två saker, sedan har vi det där med stress, sömn, goda relationer och allt annat. Vikten säger noll, nada, niente och nichts om det. Jag säger bara hurra för att du har fått den hjälp du har efterfrågat och för att det finns människor som ser bortom den oviktiga vikten! Det ska bli spännande att följa dig på den här resan <3

    1. Jag håller helt med dig. Det måste ju finnas vettigare prover att ta, som blodtryck?

      Och tack! Jag värderar min mentala hälsa för högt för att falla för ”gå ner i vikt på tid”-fällan.

      1. Jamen eller hur, blodprover borde ju vara jättebra som verktyg. Ser man då att värdena inte är toppen borde fokus vara på att förbättra dem, inte att gå ner i vikt. Det borde vara blodvärdena som spelar roll väl?!

  20. Vill bara säga att jag tycker så himla mycket om det här inlägget och ditt förhållningssätt. Så viktigt att prata om det här med att vilja/kunna få barn ur alla perspektiv. Själv är jag snart 35 och fortfarande väldigt osäker på om jag någonsin vill ha barn, just den senaste månaden lutar jag väldigt mycket åt nej, men ändå tycker jag att det ska bli jätteintressant att följa din resa. Just dina reflekterande och öppna personliga inlägg i kombination med dina smarta inlägg och egenföretagande gör att jag gillar att läsa din blogg, bara mer och mer.

    1. Åh tack! Så glad jag blir att du gillar blandningen!! Och när jag var 35 var jag också väldigt inne på ”nej”. Men nu är jag iaf på ”kanske”. Vad jag iaf vet är att jag inte INTE vill ha barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Att förlora ett pälsbarn

Dagen igår började precis som vanligt. Jag tog en promenad med Leia och när vi kom tillbaka strök Silver sig runt benen på mig som

Det krävs inte så mycket

Det är lördag i början av oktober. Efter vad som känns som en evighet av regn och gråttgråttgrått visar sig solen äntligen och termometern ligger

Vecka 45 | London och Berghs och Ångestpodden

Förra veckan fick jag skriva äntligen skriva ”international speaker” på visitkortet. Jag vet inte riktigt hur och när jag ska använda mig av det (jag

Vintern vaknar

Jag insåg precis att min bok redan finns uppe på Adlibris och Bokus! Visserligen utan varken omslag eller synopsis MEN med ett släppdatum (29 januari,