När man inte är överens med boken

Detta inlägg är en del av ett reklamsamarbete med Blank Page
Så här såg det ut när jag och Elin plåtade omslag för några veckor sedan.

Det är inte ens tre månader sedan jag började skriva på min bok. Började. Och nu är det tänkt att den snart ska vara klar. Det har varit tänkt det ganska länge nu. Sisådär en månad drygt. Men redaktören behövde åka till Berlin (tror jag) på någon slags redaktörsmässa (tror jag), yadiyada och helt plötsligt fick jag mer tid!

Och thank God för det säger jag bara. För min bok och jag, vi är inte riktigt överens just nu. Vi har liksom tappat gnistan. Man skulle kunna säga att vi har separata sovrum. Vi har kramp. Skrivkramp. Men jag tänker att det bara är temporärt.

När jag började skriva i somras var det så jädra enkelt. Det var varmt, jag satt i uterummet i Kvaved och orden bara rann ur mig. Det var ju så enkelt, jag hade ju inget annat jag var tvungen att göra! Och smileygubben i BlankPage var så rackarns superhappy varje dag. Det fanns tid för fokus, det fanns tid för research och för inspiration att flöda.

Sedan jag kom tillbaka till Stockholm efter sommaren har jag banne mig inte skrivit mycket. Några tusen ord kanske. Men de här första höstmånaderna har varit helt galna med intern kris i InoS, mediakris och galakris. Lite för många kriser för att man liksom ska kunna känna luuugnet och hitta den delen i hjärnan där boken bor.

Men nu är kriserna över (ta i trä) och jag och boken ska gå i parterapi. Parterapin heter BlankPage och smileygubben är vår terapeut. Smileygubben kräver nämligen prestation och visar sig bara när man skrivit X antal ord den dagen. Man kan ändra antalet ord från en dag till annan, vilket är jättebra då man vissa dagar känner att det rinner till på riktigt.

Och jag vet ju vad jag vill skriva! Men det är som att det bara inte kommer ut. Som att det fastnar på vägen från hjärnan till händerna. Skrivpropp.

Omslaget är nästan klart. Debutantporträttet är nästan klart. Boken är näääästan klar. Nu börjar det bli på riktigt. Den 29:e januari kör vi skarpt.

BlankPage är ett prenumerationsverktyg som hjälper dig skriva mer. De guidar dig genom skrivarprocessen och hjälper dig med motivationen. Läs mer här!

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

15 svar

  1. Jag tror att det är Stockholms fel! Kvaved var the shit för din hjärna och kreativitet att få space att finnas! Allt blir kanske inte bra bara för att man byter location, men en hel del kan nog bli det <3

  2. Jag håller nog med Jacqueline faktiskt. Jag tror också att du kanske kände ett annat lugn i kroppen när du var i Kvaved och därför gick det så bra att skriva. Jag har upplevt nåt liknande nu i höstas, först var jag och hälsade på hos en kompis och vi bodde mitt uppe i en fjällvärld där det inte fanns något annat. Sen var jag i Särna och även om det fanns lite mer att göra där så var det som att orden bara flödade! Till skillnad från resten av året, typ.

  3. tycker ett långt skrivprojekt är som en relation. I början är det bara förälskelse och då går det sjukt lätt. sedan kommer allvaret nånstans mitt i och man minns de gamla goda dagarna när det funkade så fantastiskt och bara kändes kul. tricket är att hålla i det, ge det allt man har. så parterapi är nog en bra idé för dig och boken, jag tror ni har nåt stort på gang 😉

    1. Åh, det är verkligen en perfekt jämförelse. Vi hade en fin smekmånad i somras, nu kämpar vi för att få till liggandet. 🙁 Men ja, jag tror vi kommer hålla livet ut! 🙂

  4. Heja heja! Håller själv på att färdigställa min första bok, men min var i princip färdigskriven för min del i och med att det mesta materialet redan fanns på bloggen. Jag gissar att du har idéer och skelett till boken redan och att du bara fylla ut den. Och det är klart du kommer göra med galans! Skickar pepp!

    1. Åh va spännande!! Jag har skrivit det mesta redan, hade också mycket material redan och massor i huvudet. Men det är ju att få ner allt och så ska det bli någon slags vettig ordning med! TACK för pepp!

  5. Det går upp och ner för ungefär alla författare, som jag uppfattat det. Och ibland är man jättenöjd med det man skriver och ibland tycker man bara att det är skit… 🙂 Normalt författarliv… 🙂 Lycka till med den fortsatta processen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Min helg i bilder

Hallå kompis! Hur mår du? Jag har precis kommit hem från ett träningspass med mamma och är tydligen en fena på det här med zumba?

Glamping på Fäberget

Höga Kusten alltså. HUR lyckos är jag egentligen som får bo på den här vackra vackra platsen? Det sägs ju att man blir hemmablind men

Vloggvecka Dag 3: Håller utbildning i sociala medier!

Vloggveckans tredje dag och denna onsdag stod heldagsutbildning i personligt varumärke för deltagarna i projektet Expression Design på schemat! Samt – somnade ifrån hela vloggeriet