Det har varit en konstig vecka då alla känslor har snurrat runt i kroppen. Sorg, ilska, tacksamhet och en massa kärlek för dem runt mig. Det har liksom blivit en motreaktion, att den här förlusten har gjort att jag fylls av kärlek och tacksamhet för dem som finns i mitt liv och de relationer jag har.

Igår morse kände jag en intensiv längtan efter havet. Efter vind och vidder och att andas fritt. Så jag tog Leia och åkte ut till en av mina favoritplatser i världen – Skeppsmalen.

Äntligen har snön och isen försvunnit så pass mycket att man kan ta sig ut på klipporna och där ute värmde solen tillräckligt för att man faktiskt skulle kunna sitta där och njuta ett tag, även om man inte hittade en plats med lä.

Leia var överlycklig över att kunna springa lös och undersökte varje skrymsle ingående.

Jag gav mig själv någon form av nyårslöfte att göra mer sådana här små, spontana utflykter för mig själv. Jag är lite feg när det kommer till att åka iväg själv utan en plan och något tydligt syfte (förutom att bara njuta av naturen) och vill bli bättre på det.

Ännu fegare blir jag om jag inte känner till platsen sedan tidigare och har varit där så jag vet vad jag har att vänta. Så det kändes lagom att börja med en plats som jag har stenkoll på.

Vad har du hittat på i helgen?

4 svar

  1. Åh så härligt det ser ut! Vad skönt att åka iväg sådär och få landa och samla kraft. Men att det ska ta emot så att göra saker på egen hand och för sin egen skull…! Det är ju egentligen det viktigaste. Du har ju väldigt fint sällskap i Leia i alla fall! Jag hoppas på att få större frihet och möjlighet till det när jag får min egen hund som jag väntar på: en assistanshund. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Uppdatering om Leia

Det är måndag och den här helgen har varit all the feels. Om du hängt med så vet du att jag var med Leia akut

Om att vara bekväm på scen.

Reklamsamarbete med Cellbes Foto: Madeleine Wejlerud & Emmi Holmer Idag tänkte jag vi skulle prata om att ta plats. Både fysiskt och mentalt. Det är