Ikväll gjorde goaste Jenny mig sällskap i min förkylningsmissär och vi drack glögg och åt lussekatter (som var alltför snåla på saffran. SnålCoop!) och pepparkakor. Supermysigt om det inte hade varit för detta eviga snytande och brist på smaklökar. Vi hade ett mycket förtroligt samtal, det är verkligen underbart med vänner.

Jenny är dock ingen kattmänniska och såg smått obekväm ut när Silver gjorde närmanden. Detta illustreras bäst av bilden ovan. Och självklart kan ju inte Silver med att någon inte tycker om henne utan försökte charma som bara den. Men Jenny är tyvärr inte den som är lättköpt. Silver tog nobben hårt. Just nu överkonsumerar hon torrfoder.

Nu ska jag försöka snyta ut de sista hjärncellerna så att jag slipper täppt näsa inatt. Var är nässprayen när man behöver den?

3 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Dimma över byn

Man skulle kunna tro att det inte går att vara ledsen med de här omgivningarna. Och nej, när Moder Jord bjuder på dimma och en

Den Ängslige Odlaren ™

Hejhej. Det är jag som är Den Ängslige Odlaren. Hon som lusläser baksidorna på fröpåsarna örti gånger. Hon som kollar alla Hanna Wendelbos och Snickarglädjen-Johannas