Ikväll gjorde goaste Jenny mig sällskap i min förkylningsmissär och vi drack glögg och åt lussekatter (som var alltför snåla på saffran. SnålCoop!) och pepparkakor. Supermysigt om det inte hade varit för detta eviga snytande och brist på smaklökar. Vi hade ett mycket förtroligt samtal, det är verkligen underbart med vänner.

Jenny är dock ingen kattmänniska och såg smått obekväm ut när Silver gjorde närmanden. Detta illustreras bäst av bilden ovan. Och självklart kan ju inte Silver med att någon inte tycker om henne utan försökte charma som bara den. Men Jenny är tyvärr inte den som är lättköpt. Silver tog nobben hårt. Just nu överkonsumerar hon torrfoder.

Nu ska jag försöka snyta ut de sista hjärncellerna så att jag slipper täppt näsa inatt. Var är nässprayen när man behöver den?