Aprilskämt har aldrig varit något för mig. Kanske för att första gången jag kom i kontakt med det var när jag var sju år, kom till skolan och proklamerade ”Jag fyller år idag!” och inte en jävel grattade mig. Alla trodde jag drev med dem. Så mitt förhållande till aprilskämten fick kanske inte den bästa starten.

Men sedan har jag aldrig förstått charmen med att få ljuga sig blå och gul, en dag om året. En tillåten anti-moralisk rebelldag. Då man kan vara hur taskig som helst, så länge man bara lägger till ett ”April April!” i slutet. Och ser den stackars lurade stå där med tappad haka och rodna. Taskmörtigt tycker jag.

Och sedan är det ju den lilla detaljen att alla säger ”Hahaha – ett aprilskämt!” när jag säger när jag fyller år. Ha. Ha. Den var ny. Galet kul.

Summa sumarum: Luras inte med mig. För då blir jag sur.