Att läsa boken och sedan se filmen är oftast en ganska dålig idé, och speciellt så när det gäller en så bra bok som Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Jag har svårt för svenska filmer generellt, och när jag då har en klar bild av hur jag vill att människorna och platserna ska se ut så blir jag en ännu svårare publik att tillfredsställa.

Filmen skiljer sig på många ställen från boken, saker har lagts till och tagits bort, och jag kommer på mig själv många gånger att ha svårt för att bedöma filmen objektivt på grund av att jag är alltför färgad av bokens uppbyggnad.

I slutändan är det en bra och spännande film, men det är nog ännu bättre om man inte jämför den med boken.

PS. Plus att jag sitter hela tiden och tror, helt ärligt, att jag skulle göra ett bättre skådisjobb än de som faktiskt gör det. Men det kan vara min hybris som talar.