Sitter i bilen hem till Övik. Tårarna hade ett kortare uppehåll men nu rinner de obehindrat igen.
Det skulle ju vara vi till slutet. Vi skulle bli gamla ihop. Han skulle få behålla håret som sin pappa och jag skulle slippa rynkor som mamma. Vi skulle ha två barn. Och radhus. Lagom stor gräsmatta. För det är inte kul att klippa gräs.
Och nu har jag förstört det bästa som hänt mig. Helvetes jävla jag. För vad? Allt känns fel utan honom. Att äta, att sova. Att andas.
Inget är värt det.
Och herregud vilken ångest jag har haft. Sedan midsommar ungefär har jag varit en fot inne, en fot utanför. Petat i allt möjligt men inte fått
Hejhej här kommer ännu ett försök till semi-realtidsbloggande! Det här är ju min favorittyp av blogginlägg att läsa själv – alltså typ Instagram Stories fast
Jag vet inte riktigt vad som pågår med mitt hår just nu. När jag var hos min frisör i oktober så blekte jag håret och
Inatt kom den första snön till Eldsmark. När jag tittade ut tidigt, tidigt imorse låg snön vit över åkern utanför och de gulnade träden hade
5 svar
HAR DU VARIT OTROGEN?
ÄLSKAR HAN DIG SÅ FÖRLÅTER HAN DIG OCH KOMMER TILLBAKA IGEN…
Jag väljer att skriva här vad jag känner för jag orkar varken höra din röst eller prata med dig just nu.
Du tog in en annan man i vårt innersta. Där det bara skulle varit du och jag, släppte in en främmande människa.
De läppar som bara var ämnade för mig gav du någon annan.
Med de händer bara ämnade för min kropp, smekte du någon annan.
Det är inte bara vi två längre. Det är plötsligt vi tre.
Framför allt så älskar jag dig fortfarande. Ändå kan vi inte fortsätta som ett par. Tilliten är för alltid sårad.
Ett viktigt band har gått av mellan oss. Även om vi skulle kunna knyta ihop det bandet igen, så kommer knuten alltid att finnas kvar. Det kommer aldrig att bli det samma igen.
Jag kommer kanske att kunna förlåta dig men aldrig lita på dig igen, det är slut.
usch… jag vet att livet just nu antagligen känns meningslöst men det kommer ljusare tider. Han älskar dig men tilliten är borta… ja visst, men om han verkligen älskar dig så förlåter han dig oxå och med tiden kommer tillitien tillbaka…
Allvarligt talat så är det DIN POJKVÄN det är synd om… inte dig! Det är ju DU som har varit otrogen så skärp dig!
Majja. Du känner inte mig så du kan inte döma mig. Du vet inte hela historien. Jag VET att det inte är synd om mig. Det har jag aldrig sagt.
Jag lyssnar på vad HAN säger. Ingen annan.