
Idag undrar jag över varför man får ont i magen när man blir nervös. Och varför man blir så ledsamt deprimerad när det är grått och trist ute. Och varför det måste vara så satans grått och trist ute.
Sedan undrar jag varför jag aldrig kan göra någonting okej. Varför allting måste vara så perfekt och få alla andras godkännande och varför jag inte bara kan sitta i min kreativa mysbubbla och tycka att det jag gör är perfekt och bra för mig, även om det kanske bara är okej för andra.
Det vore så skönt att kunna slappna av ibland.




4 svar
Har hört att det kan vara självkänslan. Har samma problem. Fast börjar tackla det nu. Ska dessutom på självkänsle-helg i GBG i helgen och peppa peppa peppa.
November suger.
Vet inte om det är någon tröst, men du är i gott sällskap av extremt många andra ”duktiga flickor” som känner likadant. Det är så dumt. Dom gånger man faktiskt lyckas slappna av inser man ju hur skönt det är.
Deprimerad blir man för vi är beroende av dagsljuset. Vi har inte sett himmelen på mer än en vecka. Ingen D-vitamin produktion här inte, i alla fall väldigt låg sådan. Det gör oss nedstämda. Själv får jag finnar när jag är stressad och nervös. Idag ska jag gå till polisen för att identifiera en rånare, nu när man dragit upp det här fallet kan du tänka dig hur jag ser ut i fejjan. 🙁
Just ja…råkade klicka på submit comment innan jag var klar… Känner igen det du skriver i andra stycket. Jag gör hellre inget än att det jag gör inte anses perfekt. Antigen perfekt eller inget. Gissa hur hindrad jag är av mig själv. Jag borde verkligen gå i terapi, samt få en rejäl spark i baken så jag kommer någonvart. Där jag är nu har jag varit i tio år. Stampa stampa. Dags att röra på sig, liksom!? 🙂 Från det ena till det andra, tvära kast… 🙂 Än en gång, du ser läcker ut i din nya frisyr!