Jag klickade på en länk från Linda K. Jag började läsa. Och sedan började jag gråta. Jag har nog aldrig gråtit av ett blogginlägg förut, speciellt inte skrivet av någon som jag inte känner, som jag inte ens vet vem det är. Men när inlägget handlar om det värsta som kan hända, om att få reda på att ens barn har dött, då spelar det ingen roll. Då gråter man. För det finns inget att säga.
Läs. Gråt. Jag lovar att ni kommer uppskatta livet lite, lite mer efter att ni gjort det.
Imorse när jag vaknade såg världen ut så här! Efter en vecka av regn och is och regn och slask och blötsnö så kom den
En sak jag hade lovat att unna mig själv när lanseringen av Social Brand Lab var klar var en helrenovering av huvudet, haha! Alltså –
I tisdags fick jag feeling för klänning! Det var ett tag sedan jag fick det nu – och ännu längre sedan jag bjöd på någon
Jag var med i Fias podd ”Ofiltrerat” första gången i februari (avsnitt 130). Det var en ganska professionell Linda, uppstyrd men sårbar och lite sådär
2 svar
Jag satt och läste den bloggen igår innan vi for till svärföräldrarna. Jag bokstavligen hulkade i soffan. Usch vad livet kan sluta hemskt.
Fruktansvärt. Och då har jag inte ens några barn som jag kan relatera till.