Jag klickade på en länk från Linda K. Jag började läsa. Och sedan började jag gråta. Jag har nog aldrig gråtit av ett blogginlägg förut, speciellt inte skrivet av någon som jag inte känner, som jag inte ens vet vem det är. Men när inlägget handlar om det värsta som kan hända, om att få reda på att ens barn har dött, då spelar det ingen roll. Då gråter man. För det finns inget att säga.

Läs. Gråt. Jag lovar att ni kommer uppskatta livet lite, lite mer efter att ni gjort det.

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Torrflottis

  Jag blir galen på min hårbotten. Den är frisk och glad ungefär tre veckor per år, resten av tiden är den som är trotsig

Vintern vaknar

Jag insåg precis att min bok redan finns uppe på Adlibris och Bokus! Visserligen utan varken omslag eller synopsis MEN med ett släppdatum (29 januari,

Back to life

Hej hörrni! Glad september! Jag tänker mest försöka ignorera det faktum att det är en evighet mellan varje blogginlägg därför det äääär så tråkigt att

En söndagspromenad till Huggsjöstugen

Glad alla hjärtans dag! Jag ska snart iväg till Jennie och Jon och preppa inför Företagargalan i Övik ikväll men först tänkte jag vi skulle