Imorse på pressfrukosten träffade jag Michaela Forni för första gången. Michaela skriver ofta sådär fint. Sådär ärligt och fint och rakt och pirrigt och ont så hjärtat snörps åt och gråter lite för att sedan dansa runt på små moln och vara lycklig ända in i märgen. Alltför ofta sitter man där och undrar om Michaela tagit en liten rundtur i min egen lilla överanalyserande hjärna, det känns ju liksom så bekant allt det där.
Men Michaela lurar oss allihopa med sina fina ord. Egentligen är hon en stor nörd. En Playstation-nörd för att vara exakt. Denna smaskiga lilla detalj kom till mig när David larvar fram när jag och Michaela står och pratar och utbrister, ”Vi har spelat fotboll ihop!” medan jag står där i mitten, totalt nollad. Det visar sig att de är med i samma ”grupp” som träffas då och då och ”spelar playstation och dricker bärs” för att citera Michaela.
Jag älskar nördiga människor. Det är så förbannat uppfriskande i denna överpretentiösa värld. Och när nörderiet involverar ett tvångsmässigt nyttjande av Singstar så älskar jag det ännu mer.
