För att vara bland människor jag känt i ungefär fem minuter så känner jag mig väldigt hemma. Ett oskrivet blad, en ny tid. Så mycket hjärta.

Det kanske bara är en parentes eller så kanske det är livslånga vänskaper som påbörjats, men just nu spelar det mindre roll. Just nu är jag här, mitt i livet, det är sommar och jag mår bra.

Helgen har gått i skrattets tecken. Vi har kramats och ätit sill med gräddfil och gräslök och dansat på soffor och druckit dagens och pussats och brottats som fjortisar och blåst såpbubblor och skrattat tills vi gråtit och då har vi skrattat lite till. Lite så här såg det ut.

Ingen midsommar utan sommarblommor. Inga under kudden dock.

Christian.

Jessica.

Tjärlek.

Jenny.

Jag och Fredrik.

Lights.