Nä, om man skulle ta och träna lite, ta sig en dusch, klippa sig och skaffa sig ett jobb?

Jag vet, jag har varit bittrare än ättika de senaste dagarna och ärligt talat vet jag inte varför. Jo, lite vet jag varför, men det är en av de få saker som jag inte orkar ta upp här. Jag blev riktigt besviken på en av mina bästa vänner men shit happens.

Annars så maler saknaden för C i mig. Det tar upp mer och mer av min tankeverksamhet, speciellt när jag ska försöka sova på nätterna. Och även när jag sover. Jag drömmer om honom varje natt, och varje natt kämpar jag mig blodig för att få honom tillbaka. Vid det här laget så borde jag ju kunna släppa honom. Lång tid har passerat och jag har ju startat en nytt liv, per se. Jag vet inte om detta är universums sätt att säga mig att jag kanske inte borde släppa taget. Att äkta kärlek är värd att kämpa för. Who the hell knows.

På med Aerobicsdojjorna nu, din lille latfis!