Att blogga känns just nu lite overkill. Tonvis med bilder och tomma ord som inte ens kan börja att slingra sig runt känslorna jag har inom mig just nu. Upplevelsen börjar så smått komma ifatt mig. Äntligen. Och det är så mycket och många känslor så att de nästan inte får plats inuti mig. De är lyckliga och sorgliga och nya och skrämmande och fantastiska.
Sedan har vi ju problemet att alla mina fina blogguppslag har trillat ur skallen innan jag tagit mig till en dator. De dyker alltid upp när jag är där ute i det fantastiska. När jag småspringer mot rött så att taxibilarna tutar åt mig. När jag spanar in på en bar när jag passerar klockan ett en måndagskväll och för ett ögonblick får ögonkontakt med den söta killen vid baren. Eller när jag går på ett galler i gatan och varmluften från tunnelbanan kittlar benen. Då jag känner mig sådär levande. Sedan glömmer jag det lika fort igen.
Men den här envägskommunikationen är rätt trist. Jag har ingen aning om någon ens är intresserad av att se alla mina bilder och läsa mitt pladder, bristen på kommentarer talar ju sitt tydliga språk. Kanske är ni bara så tagna av allt det underbara att ni blir helt stumma. Ja. Så är det nog. Och i så fall är ni förlåtna. För jag fattar. Jag hade blivit stum med. Det är ju så himla fint allt det här.
24 svar
Jag läser varje inlägg du skriver och tycker att det du gör är helt outstanding, men jag är sämst på att kommentera av (just nu) flera olika anledningar. Men jag följer dig och jag hoppas att du uppdaterar med mer text & bilder! 🙂
Outstanding är ett himla bra ord tycker jag, tack för det! 🙂 Bara det gör ju att jag bara vill spotta ur mig inlägg! 🙂
Jag läser och är förstummad, och lite avis.
Men du en tanke: jag får inte alltid (aldrig?) respons på mina kommentarer hos dig, och då försvinner suget att kommentera. Tyvärr.
Inte? Jag som tycker att jag är rätt bra på att svara på kommentarer! 🙁 Sorry, will do better. Kram!
Det är kul att läsa om allt du gör och dina bilder är underbara. Iaf för en NYC-lover som jag. Men det är svårt att skriva meningsfulla kommentarer, tycker jag. Du skriver om härliga upplevelser, träffar nya människor och ser nya saker. Allt jag kan skriva är att du verkar ha det underbart och helfestligt för det mesta. 😉 Mina reflektioner kring det hela känns torftiga. Kanske är det därför jag inte kommenterar så mycket. Men nu verkar jag ju faktiskt ha lyckats med att skriva en meningsfull kommentar. 🙂
Se där, plötsligt händer det! Jag förstår din tanke, men en meningslös kommentar är trevligare än ingen alls, iaf för mig! 🙂
håller med de andra..det känns lite fånigt att kommentera ibland…det blir så platt o tråkigt det man skirver mot det underbara du har…men jag följer med spänning, tom berättar lite på jobbet om vilken polers jag har som bor tillfälligt i NY..;)
Här hemma så städas det för fullt för Lukas fyller ju 2 år på lördag…o jag har feber..men men det går nog bra det oxå
Åh, jag är famous på sjukan, inte illa! 🙂
Jag veeet, helt galet att det redan har gått två år, snart tar han ju studenten ju! Krya på dig vännen, hoppas du mår bättre snart!
Jag läser också så ofta jag kan. Vill se massvis med bilder 🙂
Kramar
Noted! 🙂
Läser som en tok. Eller tittar på bilder 🙂 SKRIV MER, du kan ju skriva.. vill höra om den inre resan!
Min blogg har inte heller kommentarer längre, vi är OFFER för allt som är ont damnit.
Också. Är galet avis.
Bristen på givande texter ligger helt och fullt i tidsbrist. Om man ska skriva måste man tänka lite och det hinns inte alltid med. Haha, offer I tell you! 😉
Lite avis är man nog… En annan anledning är att jag numera läser bloggar via telefonen, vilket gör det lite meckigare att kommentera, särskilt om man ska fylla i ett sånt där verifieringsord.
Meckiga verifieringsord då. Bloggen borde ju veta vid det här laget att du inte är spammig.
Menåååh! Jag läser ju varje dag, fina Linda. Grymt avis och ganska så väldigt glad för din skull, för att det verkar så fint.
Stor kram från regniga Göteborg.
Fina Missy, du är så bra. Med dig i Göteborg är det alltid soligt! 🙂
Linda! Jag läser allt du skriver men är usel på att kommentera. Så fort jag läst ditt senaste inlägg väntar jag alltid med spänning på nästa. Så please, för allt i världen, fortsätt skriv och lägg ut bilder! Och du, jag pratar också om dig på jobbet, om du som är så modig och lever din dröm. Du inspirerar mig till att fortsätta planera för mitt alldeles egna äventyr. Kram!
Men åh så fint du säger! Blir alldeles tomatig i synen. 🙂 KRAM!
Här har du en till som läser i det tysta! Älskar din blogg sedan länge, men har bara inte kommenterat för att … ja, varför? Men jag trycker på alla mentala Like-knappar för ditt modiga äventyr, ditt briljanta sätt att uttrycka dig och dina fina bilder!
Ja, varför inte? 🙂 Men det är ju aldrig för sent att börja, jag blir jätteglad för din kommentar! Tack för dina fina fina ord. Kram!
Ja det är underbart att få se alla dina fina bilder och allt kul du upplever just nu! Jag drömmer mig tillbaka till NYC varje dag tack vare dig:) Ha det bäst!
Kram från Kicki
Tack! 🙂 Kram!
Sagt det förr, men kan säga det igen. Jag finns oxå här och njuter det du delar med dig av ditt äventyr. Lev i nuet och glöm inte att nypa dig i armen då och då. Din dröm är nu.
Jag nyper så mkt att den är helt blåmärkt! 🙂