Inspirerad (som alltid) av min kära vän Elin som utmanar sig själv att journal:a (alltså skriva dagbok eller scrapbooka eller nån blandning) varje dag i juli och dokumentera det på TikTok – så utmanar jag härmed mig själv att blogga varje dag i juli. Och självklart är detta inget jag planerat utan kör självklart igång en halvtimme före midnatt den 1:a juli. Allt annat vore ju off brand.
Jag har och har haft så många tankar kring bloggens varande och icke varande genom åren och så även nu. Men jag kommer liksom alltid tillbaka till att bloggen är tryggheten. Navet. Början på allt. Och jag har saknat den så himla mycket under dessa närmare två år som jag inte bloggat löpande eller konsekvent. Varför det blivit så har jag ju minst sisådär 31 dagar på mig att komma fram till.
Jag har känt mig otroligt vilsen och splittrad och stressad det senaste året drygt och har många gånger försökt sätta fingret på vad det kan vara som hänt. Visst, adhd-diagnosen och följande medicinering har garanterat ett finger med i spelet. Så även annan ändrad medicinering och saker i företaget och så gick min mormor bort och dynamik med vänner har ändrats och sen kanske vi slänger in lite förklimakterie där med va? För att spice things up?
För någon vecka sen gick det i alla fall upp ett ljus. Något som bloggen gjort så himla bra är att skapa perspektiv för mig. Att skriva ner och redigera bilder och liksom klippa och klistra ihop mina tanker och känslor inför saker har ju varit ett sätt för mig att processa händelser i mitt liv, något som i sin tur skapat just det – perspektiv. Och det här en stor del av vad jag känner att jag saknat det senaste året – perspektiv.
Jag ser liksom inte saker utifrån. Jag ser inte helheten utan det är som att jag står ca 2 cm från allt som händer mig och därför bara ser just det som är närmast och mest akut. Jag har svårt att se kanterna och överdelen och underdelen och ut- och insidan av vad som händer. Jag ser bara den närsynta versionen.
Så det tänker jag blir sommarens utmaning. Att finna perspektiv igen. Och samtidigt börja skapa den här minnesbanken som jag saknat så mycket. 2023 kommer liksom vara ett svart hål i minnet just för att jag inte har förevigat det här. Nåja, det kanske var en mening med det med.
Jag tänker se det här projektet som en del av projekt självkärlek. Att blogga är terapi. Det är att ta hand om mig själv och mina minnen och mina känslor och min process. Så det gör vi nu. Hej och välkommen.
7 svar
Kul! Har saknat din blogg så ser fram emot mer! Det ÄR något speciellt med bloggar ju.
Känner så igen det där med att stå mitt i. Gahh vad frustrerande!
Saknar också att blogga, tack för att du inspirerar mig. Min blogg får så mörkt innehåll när jag oftast använder den vid endast akuta behov att skriva av mig…
Lite samma känslor jag har kring varför jag började skriva nu i juli. Står också 2cm ifrån saker och har inte dokumenterat mitt liv mer än en bild här och där på alldeles för länge. Jag vill tänka mer! Känns som jag inte tänkt en tanke på flera år 😳
Du scrapbookar digitalt och jag analogt och jag tror det här kommer bli så bra! 😍
Spännande med tanken på perspektiv. Inspirerande och bussigt! Blir fint att få följa. ✨ Har själv tänkt ge mig på att blogga igen. Har bara fått till det när jag kört 100-dagarsprojekt. Började tänka på det när jag var med på din inspirationsdag i juni (eller var det maj!?) 😊
Att blogga, eller att läsa bloggar, inte enbart konsumera snabba video-klipp, gör att jag kommer lite närmare det där Slow-Living konceptet som jag eftersträvar. Det blir kul att hänga med dig under juli.
Känner igen! Både att få en syn på sig själv när man skriver, man får en annan slags distans.För mig har skrivandet lett till mkt insikter. Jag kallar det skrivterapi ❤️ Men känner också igen mig i måendet du beskriver och fick faktiskt insikten under en skrivövning jag gjorde att jag förmodligen är i förklimakteriet. Har nu köpt produkter på hälsokost för att lätta upp stämningen i skallen, håller tummarna för att det funkar 🙂 Ska bli kul att följa dig.
Åh, jag är inne på att det är där jag är i livet med. Men det kan lika gärna vara effekter av ADHD-medicinen? Eller att jag slutade med en antidepp? Hur vet man? Jag äter sedan ett tag ett ett kosttillskott som heter WoHo! (Women and hormones) från Elexir Pharma och det har hjälpt mig att balansera mitt humör kring ägglossning och PMS. Tipsa gärna om vad du börjat med! Tack för din kommentar!