I fredags vankades det kalas hemma hos mig. Det var jag och PA och Martin som skulle fira att vi känt varandra i ett helt år. Nu mådde tyvärr inte Martin bra och kunde därför inte vara med och fira, men vi firade rätt bra åt honom ändå.
Jag är så tacksam över att jag har de här människorna i mitt liv. Jag är så stolt och glad att jag får kalla dem mina vänner.
När det är kalas så måste man ju tuta. Det är ju nästan lag på det.
Jessica och Hanna hade med sig en ballong. Det finns nog inget roligare än heliumballonger.
Av mig fick PA ostbågar och tandpetare i present. Han tycker inte om att bli kladdig på händerna och äter därför ostbågar med tandpetare. Det är typ det sötaste någonsin.
Jag hade gjort tårta, tillfället till ära. Det blev trångt i köket när alla ville hugga in.
Den är kanske inte så vacker, men grymt mumsig var den. Receptet har jag fått av Rebecka.
Björn var hemma hos mig för första gången. Han hade brutit armen och var småhög på morfin. Det goda med det onda liksom.
Vi firade inte bara ett-års-kalas. Vi passade även på att klämma in ett alldeles för sent födelsedagsfirande för Jessica. Här är hennes present. Som ni kanske vet är ju detta uttryck något av en tradition nu.
Hanna var med.
När det är kalas så måste man ju ha champagne.
Nom-nom.
Tuuuut!
De finaste människorna. PA, Jessica, jag, Jenny och Björn. Och så Hanna bakom kameran.
Himla bra kväll. Kärlek till alla inblandade. Och även till Martin som inte kunde vara med. <3
2 svar
Fina människor <3 Revanscherar mig nästa gång, ska tuta och köra minst lika bra som ni.
Det räknar jag med! 🙂 <3