Ute i skogen, småregnigt, becksvart, fiskandes ål. En dödsönskan? Nej, det var vad C♥ roade sig med denna lördagnatt mellan midnatt och tre-snåret. Fråga mig inte vilka piller han hade tagit, men de var tydligen inte bra för hans verklighetsförankring. Jag ringde honom vid ett-tiden, då jag kommit hem från en liten snackkväll med en massa vin med Marie och Mia, som för dem slutade i utgång och för mig i soffan med limpmackor och en kopp té, framför ”Så som i Himmelen” (kanonfilm!). Då hade han och Dola precis halat upp en 1,5 kilos baddare, enligt honom ”stor som en orm!”. Yummy. Jag var ganska nöjd där jag satt, med en tår i ögat efter Helen Sjöholms oerhört vackra ”Gabriellas sång” och té, istället för galen techno och sliskiga drinkar. Jag börjar bli gammal. And I like it!

Marie blev jätteglad för LV-väskan jag hade köpt till henne i Venedig, hon skuttade omkring som en fem-åring och pratade baby-språk med väskan. Det är lycka! Det är så underbart att kunna göra någon så glad.

Igår fick vi nyckeln till den nya lägenheten så vi började direkt att stuva över saker från vinden till de nya källarförråden. Vi är så nöjda med lägenheten, och nu när vi fick titta på den i lugn och ro, utan en massa distraherande möbler, blev vi som två små barn på julafton.