Jag älskar klyschor. Eller så här – jag älskar när saker och ting faktiskt har en tanke. En betydelse.

När det kommer till mina tatueringar så är jag verkligen ett vandrande Carpe Diem. Jag har fyra tatueringar och alla fyra har en historia och representerar en period i mitt liv. Som en doodledagbok på kroppen. En kropps-bujo, haha!

Mina senaste två gjorde jag hos Emilia i Lund förra våren (nu har hon för övrigt flyttat till Stockholm så nu är det snart dags för nummer fem, hurra!) och här berättade jag om den ena av dem, min ”girlpower”-tatuering som jag har vid vänster nyckelben.

Men jag gjorde ju en till vid samma tillfälle (tips – vill du tatuera något litet, gör flera stycken samtidigt! Blir billigare med tanke på att det dyraste i historien är nålen och små tatueringar går fort = mindre timpenning), den här lilla humlan som jag har på vänster handled.

Jag hade länge funderat på en tatuering på just handleden, länge tänkte jag att det skulle bli en stjärna eller ett hjärta men jag älskar humlor och när jag bestämde mig kändes det så självklart.

För så här är det (åtminstone enligt sägnen): humlor ska enligt naturens alla regler inte kunna flyga. Det är något med deras knubbiga kroppar och små vingar som gör att det egentligen inte går ihop. Men humlorna har inte läst den regelboken så de flyger i alla fall. Små rebeller hela bunten!

Och sann eller inte – jag älskar den historien och känner mig ofta lite som en humla. Naivitet är ibland ens bästa vän. För naivitet och positivitet håller varandra i handen och lovar att allt kommer bli bra, det är bara att köra i vind och flaxa som attan med vingarna.

Bzzzz.