Det allra bästa med torsdagarna på Bleckan är att man förmodligen lägger till minst en tre-fyra år på sitt liv på grund av att man merparten av kvällen ligger dubbelvikt och skrattar så man gråter. Efteråt vet man inte riktigt åt vad men man minns känslan. Den bästa av känslor.

Håll i er för nu blir det bildregn.

Den här torsdagen var PA med. Han fiskade fram ett skohorn ur väskan. Det tyckte jag var lite spännande.

Micke var också på plats. Han hade fin tröja.

Per matchade inredningen och var kelsugen.

Christian var nyklippt.

Och Emelie sällskapade med en småkåt smurf som kröp ned i hennes urringning med jämna mellanrum.

Martin och jag, det gick lite upp och ned. Först tänkte han slå mig. Eller egentligen vifta med sin halsduk i mitt ansikte men det ser ut som om han tänkte giva mig på moppo.

Sedan så stirrade vi ut i intet. Någon slags status quo.

Sedan blev vi glada och sams igen. Det var innan han jämförde mig en rebus som innehöll orden åsna och ost.

Det firade vi med att klippa bort en lock från hans hår och använda som mustasch.

Vissa var lite skeptiska till händelseutvecklingen.

Per och Hamid blev nästan lite fientliga.

Sedan skulle Martin visa PA hur man svingar på sig kavajen på bästa Martin ”Jed Bartlet” Sheen-vis. Det gick sådär.

Och sedan togs kvällens roligaste bild där ingen ser normal ut. Varsågod för ännu en Bleckan-kväll till historieböckerna.