Det hade ju varit lite bättre om jag hade gjort det här inlägget för typ en vecka sedan, när jag vaknade hemma i Övik med värsta blaffablåmärket och inte hade den blekaste aning var det kom från. Nu har det nästan bleknat bort (även om det är värre än på bilden) och ser inte alls lika hårt och coolt ut längre.

Men mysteriet kvarstår. Jag var inte full en enda kväll i Övik (mer än på livet) så jag kan inte skylla på fylleäventyr. Jag sprang mig veterligen inte in i någon dörr/gärdsgård/stor hård man medan jag var där. Jag hade inga andra slags fysiska aktiviteter för mig. Om man inte räknar promenaden från hammocken och in i huset. Och glassätandet.

Vad som återstår är nattlig misshandel av mig själv. Ja, så var det nog. Jag är ju ofta rätt stygg i drömmar. I had it coming.

2 svar

  1. Skumt. Jag fick också sån där till synes spontanuppkommande blåmärken men de försvann när jag slutade med omega 3. Tydligen blir blodet tunnare av det. Surt bara för jag ville verkligen äta det eftersom det är så himlans nyttigt men tyckte det var för himla creepy att få blåmärken hela tiden. Fast mina var iof små och många. Det är inget farligt iallafall. Det kan jag lova 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Morgondimma

Jag har inte haft så mycket inspiration att fota i sommar. Har drabbats av jämförelsesjukan och fastnat i perfektionshets. Vilket ju leder till ingenting. Det

Sådden är i jorden

För två veckor sedan sådde jag de första fröna i min alldeles egna köksträdgård. Fyrtio bast hann jag bli men äntligen har jag en egen

Bokmässan 2018

Tack Bokmässan!

Foto: Madeleine Wejlerud Vilket jädra kalas! Det är måndag och jag är fortfarande helt golvad efter alla intryck, alla otroligt inspirerande samtal och alla lovord