När jag var liten, typ i tonåren, hängde jag mycket på biltävlingar. Min morbror har varit aktiv i Öviks motorklubb och rallyklubb så länge jag kan minnas och även min lillasyster har länge varit engagerad i bilsporten. Själv var jag till och med kartläsare i nått år eller två där i yngre tonåren! Så jag har en stark nostalgi kopplad till allt som heter rusande motorer och doften av olja och bensin.

Förra helgen var det dags för årets stora rallytävling för Öviks del – Örnskölden – med sisådär 70 startande. Och jag var funktionär! Morbror Roger ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa till och när jag kom dit fick jag instruktionerna ”sätt dig i bilen och ge dem tidkort när de åker ut”. Ingen micromanaging här inte! Det är tur man är självgående och har lite sunt förnuft.

Det här är så mycket nostalgi. Klistermärkena och brandade helljusskydd.

Det var en helt magisk dag för utomhushäng! Och efter att ha gett ut 70 tidkort med rätt siffror på (jösses så många siffror det var den här dagen) och sedan bytt tidkort efter tredje sträckan – DÅ fick jag och Leia lämna min bil och ströva ner på isen där den sista sträckan skulle ta plats.

Skotrarna hade kört runt friskt på sjön under dagen och fixat promenadspår för alla åskådare att knalla runt i.

Morbror Roger var inte bara en av arrangörerna – han körde dessutom i tävlingen. Nummer 44 på bilen hade han och här stod han i kö för att få köra sista sträckan.

Hejhej Roger och hans kartläsare som jag inte kommer ihåg vad han hette. Och grattis! Roger kom nämligen tvåa i hela tävlingen, heja heja!

Men så gick solen ner och mina tår höll på frysa bort så då tackade jag för mig och åkte hem.

Tack Långviksmon för en alldeles ljuvlig dag i solen och snön!