En liten notering från gårkvällen.
Jag stötte alltså på en person ute igår som jag kände. En. Och det är ändå bara sju månader sedan jag lämnade Borås, så varenda kotte kan ju inte ha gått och skaffat familj/blivit nykterist/flytt fältet.
Så det finns i stort sett bara en förklaring. En förklaring som även den visade sig där jag stod i kön.
Jag börjar bli gammal.
I stort sett samtliga i kön låg runt 23-24 sträcket som jag passerat med råge vid det här laget. Iofs så gissade en kille i kön på att jag var 23 och jag fick ju faktiskt visa leg på systemet (efter att tjejen i kassan synat mig så det var inte på ren rutin) men faktum kvarstår ju att jag lagt på mig ett par rynkor, åderbrock och åldrande höftleder sedan dess.
Men även kunskap, livserfarenhet och allmän visdom, skulle optimisten lägga till. Och det är ju jag nuförtiden. Optimist. In case you missed it.
Folkets Park, here I come!




Ett svar
Ha ha ha… skrattar rått… 😉
Den insikten är inte rolig. Har själv varit med om det där… man står på nåt ställe och fattar inte ”Här som brukade vara så kul, nu är det bara en massa småglin här…” tills man inser att då när man hade så himla kul där, då var man ju ett småglin själv. (och fattade inte vad dinosaurerna gjorde där…)