Jag pratade precis med Kent, min handläggare på Arbetsförmedlingen och meddelade honom att praktiken inte alls levt upp till mina förväntningar. Det är inget fel på stället, barnen är ovanligt goa och min handledare är underbart förstående, men ändå så klickar det inte. Det är helt enkelt inte mitt kall, och för att kunna lägga ner så otroligt mycket av sig själv i jobbet som detta kräver så måste man nog vara enormt mycket mer taggad än vad jag är. Jag pratade med en annan praktikant idag och hos henne ser jag elden, passionen. Allt det som jag saknar.
Jag ska in och prata med Kent på fredag och se om vi kan komma fram till något annat, men just nu känner jag mig bara tom. Jag funderar starkt på att flytta till Stockholm. Den enda som höll mig fast här var C och nu verkar jag ha förlorat honom för alltid.
Om några timmar ska jag iväg och träna BodyJam. Jag behöver rensa skallen.
6 svar
Usch, stackare. Jobbig känsla. Man tror man hittat rätt och så skiter det sig. Lika bra att du kände det innan du började plugga i vilket fall. Hoppas träningen gjorde dig på bättre humör! Kram
Det gjorde den faktiskt! 🙂 Kram på dig med!
Vad tråkigt att det inte klickade! Det var ett klokt beslut av dig att inte fortsatta utan passionen. Till Sthlm är du alltid välkommen! 🙂 Träning – ja, sånt där behöver jag också. Ska bara få ändan ur. 🙂 Kram
Kämpa på gumman, snart vänder det! Allt har sin tid och skit i amv, vet dom verkligen vad dom gör? nope! träna lugnt! kramar
*kram*
Ville lämna lite *pepp* i ditt klotter och säga att arbetsförmedlingen faktiskt inte vet ditt bästa. Stå på dej. Om praktiken inte känns bra ska du byta. Det är du som bestämmer vad som är rätt för dej och inte nån person på amv. Jag tog saken i egna händer eftersom jag förstod att amv inte kunde göra mycket för mej, och gick från städerska till serietecknare på ett par månader.
Kolla gärna min sida 🙂 http://elsas.se