Jag vaknade imorse, strax innan halv åtta (min väckare ringer halv åtta, därför vet jag det) av att det tjuter från hönsgården. Det är ett ljud jag aldrig hört därifrån, ett panikslaget läte.

Jag flyger upp ur sängen och det första jag tänker är ”räv”. Springer till fönstret i hallen och genom fönstret ser jag en ståtlig duvhök lyfta från hönsgårdens övre balk. Jag hade inte ens sett henne under de kanske 10 sekunder jag spanat ut genom fönstret, hon flöt in i omgivningarna.

Jag klär på mig och småspringer ut till hönsgården. Inne i hönshuset är det full kalabalik, tre höns har tryckt in sig i redet (en gammal transportbur för katt) och längst in ligger tuppen. De andra trampar runt runt längst bak i hönshuset och ger ifrån sig ljud som jag inte hört från dem förut. De är vettskrämda. Fullt rimligt.

Men alla lever. Även kycklingen Dotti som gömt sig bakom redet och inte säger ett knyst innan allt lugnat ner sig.

Jag inspekterar taket på hönsgården och det är helt. Inga skador någonstans. Jag har rådjursnät i plast (annonslänk) över hela hönsgården av just den här anledningen. Skönt att få bekräftat att det gör nån nytta.

Jag ger hönsen mat och tänker att jag är tacksam. Jag är lite trött på död bland hönsen just nu. Den här gången hade vi alla tur.