Igår släcktes två liv här på gården. Två helt nykläckta liv, bokstavligt talat. Två kycklingar, som knappt fötts, dog.
Sedan jag skaffade höns för lite drygt ett år sedan har jag sett fem kycklingar dö samt varit tvungen att avliva en – samt en fullvuxen tupp. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit i närheten av så mycket död. Så mycket, så brutalt, under så kort tid.
En av kycklingarna hade knappt knackat hål på ägget innan den blev förskjuten av sin mamma. Jag försökte stoppa tillbaka ägget under hönan men varenda gång jag kom tillbaka ut i hönshuset låg ägget ensamt ute på golvet igen. Kallt och övergivet. Pip pip pip. Rädda mig, rädda mig, rädda mig (ja det kan ha varit rösterna i mitt huvud).
Så jag tog in den. Försökte värma upp den i min hand, i min bh och sedan under värmelampa.
Den klarade ungefär ett dygn innan den slutade andas. Jag visste att det var en väldigt liten chans att den skulle överleva men jag var tvungen att ta den.
Samtidigt som jag kämpade för den övergivna lilla kycklingen såg det desto gladare ut i hönshuset. En pigg liten kyckling hade pickat hål nästan hela vägen runt ägget och var på väg ut. Pigg och stark!
Nästa gång jag kom ut i hönshuset var det så tyst. Jag såg äggskal först och sedan kycklingen, stilla på golvet. Stilla, kall, likstel. Någon hade pickat ihjäl den lilla kycklingen när den precis tagit sig ur ägget. Så orimligt grymt, den hade inte ens en chans.
Jag tog en bild på den men vill inte lägga upp den för kycklingen är ganska sargad. 😢
Troligtvis handlade det här om rivalitet mellan två hönor som båda ruvat. Dock har den ena (Doris, till höger nedan) bara legat i nån vecka och utan några ägg egentligen (förutom nån gång när hon snott ett av Rosita eller ruvat på ett nytt som någon värpt) medan Rosita (till vänster nedan) legat hela de 21 dagarna. Så Doris har förmodligen blivit sotis och antingen försökt sno kycklingen av Rosita eller bara blivit sur och pickat ihjäl den. Jag vet inte.
Men jag vet att höns kan vara fruktansvärt elaka djur. Historier om höns som ätit upp sina ungar, klämt ihjäl dem eller bara lämnat dem för att frysa ihjäl är tyvärr inte ovanligt.
Så nu då? Efter all ond bråd död har Rosita två ägg kvar under sig. Ur en av dem var en kyckling på väg sist jag kollade runt 20 ikväll då alla hönsen lagt sig, det andra får vi se. Så nu har jag satt Rosita och hennes ägg i en egen avskild bur inne i hönshuset och gett Doris ett eget ägg från kylskåpet att ruva på, så att hon har något att göra.
Som jag kämpat idag. Ränt fram och tillbaka och försökt rädda det som räddas kan. Och i slutändan var allt förgäves (eller, vi får väl se). Inte utan att man känner sig lite värdelös. Och jo, det kom några tårar där efter allt ståhej.
Men man blir väl lite van vid det här. Men hjälplösheten och sorgen för de små liven, den försvinner nog aldrig. Och om den gör det, då ska man nog inte ha djur mer.
3 svar