Klockan närmar sig midnatt. Jag sitter här i mitt hav till säng, lyssnar på Nick Cave och en snarkande katt. Skriver texter om sånt som aldrig blev och känner mig lite sorgsen. Funderar över vad den här hösten kommer att erbjuda mig. Känner mig lite ensam och lite fri. Lite hoppfull och lite hopplös. Förvirrad. Ledsen. Tacksam.

Och tänker att skräckfilm, det är inte bra saker om man är lättskrämd och har redan har ångest för det mesta. Vi behövde kanske inte slänga in zombies också denna söndagskväll. Men jag fick äppelkaka och umgås med fina vänner, så det får väl väga upp.

Imorgon väntar en ny vecka. Det är höst. Det känns lite spännande.