Det är alldeles strax onsdag och jag har precis kommit hem efter att ha varit ute och firat Carin som fyller ännu-mer-åldersnoja idag. Vi åt middag på Vapiano och drack bubbel och sedan gick vi och tittade på Veronica som körde stand-up på Big Ben (himla rolig tös det där).

Men det har också varit en konstig kväll. Lite melankolisk sådär. Livet är så himla konstigt just nu. Mina vänner har det jobbigt, det är uppbrott och separationer och ond bråd död och sjukdom och skräp till höger och vänster. Och min pappa har legat på sjukhus och mitt i alltihopa tappar jag jobbet. 2013 har verkligen inte imponerat hittills.

Men i allt det här mår jag ändå förvånansvärt bra. Jag hoppas och önskar att mina vänner känner att jag är där för dem när de behöver mig, som de varit där för mig. Jag känner mig starkare nu, det är okej att luta sig mot mig.

Kram och klapp och gonatt.