I fredags köpte jag en liten present till mig själv. Eller, egentligen två, men den andra får ni se lite senare. Det ena var det här superfina halsbandet från Efva Attling med texten ”Amor Fati”. Jag har skrivit tidigare om vad dessa ord, ”Kärleken till vårt öde” betyder för mig, här kommer ett litet utdrag från mitt förra inlägg:

Det kan anses provocerande för vissa när jag säger att jag tycker att man ska försöka vara tacksam för allt som händer, även de dåliga sakerna. För man är ett resultat av alla sina erfarenheter, goda som onda. Allt formar en och man lär sig av allt man går igenom. Någon sa något i stil med att “det är i motvind trädets rötter växer sig starka” och det passar nog in rätt bra på oss människor med. Efter regn kommer solsken och allt det där.

….och då är det en trygghet att veta att man är på en resa. Som inte har en hållplats eller ett mål. Utan att det faktiskt är resan som är målet. Och att trots att vissa delar av den är överjävliga så väntar helt fantastiska etapper som jag aldrig hade kommit till om jag valt en annan rutt.

Dessa ord stämmer väldigt bra på mitt liv just nu med. Konstant dessa utmaningar. Som sliter i en och försöker bryta ner en. Vilket de kan lyckas med om man inte passar sig. Men de kan även göra en till en starkare, mer nyanserad person. Och jag hoppas att det är dit jag är på väg.

Läs hela inlägget här.