Att jag skulle blogga om fotboll var väl inte planen. Men here goes.
Att döma av ljudnivån och antalet aktiva biltutor inne i stan den senaste timmen, skulle man kunna tro att vi redan tagit VM-guld. Alla människor i gula tröjor känner någon konstig sammanhöring och är alla helt plötsligt best buddies. Och så många viftande flaggor ur bilfönster, takluckor och bakluckor (?) har jag nog aldrig sett på en och samma gång.
Kvällen var ljummen och inte så farligt myggig och efter att ha stått utanför Lilla Torget och väntat i ca en timme fick vi äntligen ett bord. Trägen vinner! Och vi som tyckte att vi var tidigt ute när vi var där halv sju. Icke. Och betänk nu det faktum att detta bara är gruppspel. Kommer vi till final får man nog tälta utanför dagen innan för att få bord.
När Freddie i 89:e minuten nickade in en vinst till Sverige så skrek hela Borås så hela kroppen skakade. Penny skuttade runt, runt och jag tror nästan hon blev lite gråtmild. Det var en underbart härlig känsla, även för mig som inte direkt är fotbollsfrälst. Men det är något med VM, helt plötsligt är man enade som land, man har samma mål. Alla har gula tröjor och gastar ”ojojoj” i kör.
Jag drack två glas vin och sedan höll jag mig till cola light. Ännu ett destruktivt mönster är brutet. Det känns otroligt skönt att ta kontrollen över sig själv, att ta bort sådana saker som man inte mår bra av. Ett tredje vinglas hade inte fört med sig någonting förutom ett tyngre huvud och en dyrare nota. Och en grövre ångest. Istället gick jag hem med ett leende på läpparna och ett litet uns stolthet.
Sedan insåg jag att det förmodligen var min sista promenad över centralbron och hem till Parkstan. För efter lördag så bor jag inte här längre.
Penny är cool och nöjd!
Ett svar
Heja Sverige!!! 🙂 Sååå skönt att Fredde klämde dit den i slutminuterna! 🙂