Varje gång jag tror att jag kommit en bit på väg så gör han något som får mig att inse att jag inte på långa vägar kommit över honom. Messar på min födelsedag. Kikar på min pres på EF, senast idag. Han är så nära i mina tankar.
Jag förstår inte varför jag inte kan släppa honom. Det har snart gått ett år sedan vi gjorde slut. Han har gått vidare. Säger han. Borde inte jag kunna det med? I något skrymsle av mitt hjärta känner jag fortfarande att han är den jag ska vara med.
Tro. Hopp. Kärlek.
En fantastisk höstdag för någon vecka sedan åkte jag de åtta milen ner till Höga Kusten-bron för att närvara på Landsbyggaredagen! Landsbyggaredagen är en dag
Förra helgen när Sanna och Emilia var här så gjorde vi en miniutflykt till Skeppsmalen på söndagen. Vi var alla tre rätt sega och ville
Härom veckan kom en ny vägledning från Konsumentverket gällande marknadsföring i sociala medier. Egentligen riktar den sig främst till influencers (var man nu drar gränsen
Idag fyller jag 39 år. Och när jag sitter här och försöker skriva det här inlägget inser jag hur mycket jag fastnar i ”ett år
2 svar
Har du förklarat det här för honom? Att han inte ska höra av sig? Det är svårt att släppa taget när man ständigt blir påmind :/
MARIA:
Exakt dessa ord har kommit ur HANS mun, vilket gör mig så konfys att det är han som hör av sig. Visserligen för att jag fyllde år, men ändå. Och jag kan inte säga åt honom att INTE göra det, eftersom jag fortfarande har känslor för honom. Jag VILL ju att han ska höra av sig…