”The Normal Heart” berättar historien om den första tiden under HIV-AIDS-krisen i New York, under tidigt 80-tal när regeringen tittade åt andra hållet medan tusentals homosexuella män dog. Den berättar om en riktigt förbannad man som kämpade sig gul och blå för att folk skulle se vad som hände, och än viktigare, faktiskt bry sig. Det är verkligen helt vansinnigt att dessa män dog som flugor och samhället blundade, ville inte kännas vid det. Inte mänsklighetens ljusaste stund, så att säga.

Det här är en frustrerande, hjärtekrossande, sorglig och vacker historia. Jag älskar hur den porträtterar homosexuella relationer och att filmen faktiskt berättas ur en gay mans synvinkel. Ett extra plus för att många av skådespelarna (samt även regissören) faktiskt är homosexuella, avsaknaden av vilka belysts som ett problem i många andra gay-relaterade filmer, tex ”Dallas Buyers Club”. Jag tror att det faktum att så många homosexuella filmskapare är inblandade i filmen har hjälpt dess autentiska känsla enormt.

Efter ”Eat, Pray, Love” var jag inte överdrivet imponerad av Ryan Murphy som filmskapare. Men här levererar han verkligen. Han lyckas skapa en film som är rå, vacker och full av kärlek. Och som har en historia som är så vansinnigt viktig.

Skådespelarna är på topp. Från Mark Ruffalo i huvudrollen till Matt Bomer och Jim Parsons och Julia Roberts i birollerna. Alla är på sitt a-game.

Den är full av passion, av frustration men även av kärlek och värme. Jag är förbannad och ledsen och glad om vartannat. Filmen är som en PMS-tripp.

”The Normal Heart” finns på HBO Nordic nu. Se den. För din skull. För dina barns skull. För att vi inte får glömma hur vi som mänsklighet svek oss själva. Let’s not do that again.