På bussen på väg till jobbet läste jag Alex Schulmans krönika i Punkt SE. Den handlade om förbrödning, att de ”lika” visar vänlighet mot varandra även fast de inte känner varandra personligen. Som exempel tog han busschaufförer som glatt och gemytligt hälsar på varandra när bussarna möts. Och för första gången håller jag helt med herr Schulman! Det blir lite ”Strangers in the night” över det hela, två skepp som möts i natten.

Som när jag i mina Siba-kläder traskar över till Skopunkten eller korvgubben vid Systemet. Man småpratar lite och skämtar lite om kunder och kortslippar (fast korvgubben har inga kortslippar). För vi förstår varandra, vi i handeln.

Och som när jag försöker lugna den råstressade tjejen på McD när hon en lördagnatt ser ut som hon vill lägga sig ner på golvet och lipstrejka. Då sluddrar jag något om att jag förstår henne, för jag har minsann langat burgare jag med i min ungdoms dar. Och hon ler, tar ett djupt andetag och räknar till tio. Och fortsätter langa burgare, men nu, lite lättare till sinnet.