Det är uppenbarligen inte bara jag som inte klivit upp med tuppen sedan urminnes tider. När klockan ringde klockan 6.30 imorse så var huvudet tungt, tungt. Men jag lyckades släpa mig upp efter bara tre snoozar. Eftersom jag hade hängt fram kläder igårkväll (svart, lång manchesterkjol, svart tanktop och kritstreckstandig väst) så sparade jag 10 minuters rotande i garderoben. Kvart i åtta bar det av till jobbet för första gången sedan i februari. Jag hade bestämt mig för att inviga de nya stövlarna dagen till ära, vilket visade sig vara ett mindre klokt beslut. Alldeles stela i skaftet och lite högre än vad jag mindes dem. Brännsula ja?
Väl på jobbet så strulade nätverk, dator och personal så när jag väl satte igång och jobbade så var det dags för fika. Efter fikat hann jag skriva i ca en halvtimme och sedan var det dags att gå hem. I eftermiddag ska jag till läkaren och se om jag kan dela upp mina 25% på något vettigare sätt.
Men nu är klockan bara tolv, jag har redan jobbat och har en massa dag kvar! Yey!
Nu sprang Mitzi in i trappgången bredvid för att målaren lämnat dörren öppen. Icke bra.
