Just nu pågår krogveckan för fullt i Stockholm och i fredags begav sig jag och Mia till Hotell Skeppsholmen för att äta middag. De, tillsammans med en drös andra restauranger i stan har just nu ett erbjudande att man får äta två rätter för 200 kronor, ett alldeles lysande incitament för att skaffa sig nya restaurangfavoriter.

Restaurangen ligger, föga förvånande, på Skeppsholmen och det tar en mindre evighet att ta sig dit kollektivt från Söder. Det är buss och tunnelbana och en till buss och man missar den för att hållplatsen inte är den där ska och så får man gå en halvtimme i yrsnö. Det vill säga, om man missar det här fina med att åka Djurgårdsfärjan direkt från Slussen, vilket jag då inte gjorde. Eller gjorde. Missade alltså.

Efter detta inte så imponerande reseäventyr var vi lite blöta, kalla och sådär fredagströtta när vi gled in på Hotell Skeppsholmen. Men humöret ändrades direkt när vi äntrade restaurangen. Så varmt, hemtrevligt, vänligt och härligt ställe. Vi blev visade till ett sånt där perfekt bord där vi båda satt lite halvt mot väggen med utsikt över restaurangen i flådiga halvfåtöljstolar och med tända ljus på bordet. Direkt blev vi uppassade av den alldeles för unge (för mig) och alldeles för charmige (för att vara för ung) servitören som såg till att vi fick champagne och nickade gillande när jag beställde jordärtskockssoppa med rostade pumpafrön och bakade tomater till förrätt och Karl Johanssvampfyllda kroppkakor med Prästostskum och rostade hasselnötter till huvudrätt.

Nu är inte jag någon matkritiker så jag håller mig till följande recension: NOM. Så galet god mat, speciellt förrätten som de hällde upp vid bordet. Lite specialspecial sådär. Och vinet. Vi får inte glömma vinet. Jag gillar vin och vill gärna tro att jag kan vin hyfsat bra. Men det är sällan jag dricker något (speciellt vitt) som får mig att göra halt. Det här var ett sådant vin. Chateau Ste Michelle Chardonnay. Ni hör ju. Bara namnet rullar på tungan. Det finns på Systembolagets beställningssortiment och jag tror banne mig det är jag som beställer hem en flaska. Eller två.

Jag vet. Jag öser superlativ ur mig och jag undrar själv om jag tar i. Men nej. Det var precis så bra. Och den här positiva känslan bottnar sig nog mest i att jag kände mig så ruskigt bekväm där. Det var lugnt, servicen var super och jag kände mig inte det minsta stressad.

Det enda negativa jag har att säga är att det var ett jävelskap att ta sig dit. Och jag fick aldrig prova desserten pga tokmätt. Men resan är värt det, speciellt när det blir lite varmare och man kommer ihåg den där färjan.