Igår hade min kära roomie Lina och hennes kompis Cornelia födelsedagsfest i vår lilla lägenhet här på Grand Street. Runt midnatt hade vi nog hunnit bli runt 20-25 personer i den här lilla tvåan och alla envisades dessutom med att hänga i köket. För det är där spriten finns. Eller nått.

Det var underbart att träffa så mycket nya människor, många roliga, trevliga, intressanta och bisarra karaktärer och samtalsämnen som gjorde att timmarna bara flög förbi. Många amerikaner självklart men även en och annan svenska hade smugit sin in i gänget. Och det verkade som att de flesta hade någon slags koppling till Sverige (morfarsmormor, kusins polares syster, grannes hund. Typ.)

Jag finner det mycket intressant att ingen här faktiskt verkar vara Amerikan i grund och botten. De är alla Italian-Irish-Swedish-German-French-American. Typ. För även om det var på Mayflower-tiden som förfäderna kom över till den nya världen så räknas fortfarande det Europeiska arvet i allra högsta grad. Själv är jag bara Svenne. Rakt igenom. Himla spännande. Tydligen är det väldigt svenskt med smilgropar.

Och helt plötsligt var klockan närmare fyra på morgonen och det var dags för de sista att röra sig ut i New York-natten och för mig att stensomna lite.

Lina hade gjort egen ingefära-lime-honungsvodka. Himla gott faktiskt.

Cornelia fyllde år och Melissa var på besök från San Francisco.

Svenska ligan!

Något om likheten mellan en brandyflaska i form av en sko och min sko.

Kvällens mest bisarra samtalsämne stod delar av den här trion för. Om vi säger så här; det handlade om fötter. Mer vill ni inte veta. Trust me.

Himla mysig kväll var det.