Under valrörelsen i höst här i Sverige blev det påtagligt för mig hur många av mina vänner som inte längre kände sig bekväma med att kalla sig feminister. De tyckte att ordet hade fyllts av så mycket som de inte stod för. Manshatande. Vänsteraktivism. En vi-mot-dem känsla. Ett politiskt parti hade tagit över begreppet och gjort det till sitt och många av dem som inte röstade på F! kände sig obekväma att kalla sig feminister efter att valrörelsen hade fyllt ordet med värden de inte stod för.
Men så kom Emma Watson och talade i FN och tog tillbaka ordet. Gjorde det harmlöst men starkt. Ett ord som enar istället för delar. Och jag är så glad att det här klippet gått nätet runt och att folk engagerat sig och delat vidare. För det här är vad feminism handlar om för mig. Att alla, oavsett kön, kämpar tillsammans för lika rättigheter, på båda sidorna. Det är inte en kamp mellan könen och får inte bli det. Men det handlar inte heller om att alla ska vara likadana. Det handlar om att man ska få vara den man är och vill vara. Oavsett kön.
”When I was 8, I was confused for being called bossy because I wanted to direct the plays that we would put on for our parents, but the boys were not. When at 14, I started to be sexualized by certain elements of the media. When at 15, my girlfriends started dropping out of sports teams because they didn’t want to appear muscly. When at 18, my male friends were unable to express their feelings.”
”We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes, but I can see that they are, and that when they are free, things will change for women as a natural consequence. If men don’t have to be aggressive in order to be accepted, women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.”
Åh. Det är så bra. Se hela talet här nedanför.
”For the record, feminism by definition is the belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of political, economic and social equality of the sexes.”
