Det är lustigt, det här med hjärnan.

I veckan skrev jag min allra första krönika, till Veckorevyn. Den kommer i nummer 12 och jag skrev om #hmriot som var en stor grej här på bloggen i våras. När jag skrev den kände jag mig känslosam, frustrerad och lite förbannad. Jag kände mig stark i min övertygelse.

Sedan kommer några dagar då man är lite låg. Då man ifrågasätter allt och kroppen inte vill samarbeta. Då är man inte så säker längre. Jag har mått illa hela helgen. Gått omkring i en dimma och velat göra så mycket men hjärnan har varit mos. Kroppen gör så här ibland.

Men livet är på rätt köl. Det måste det vara.