Hur älskar man sin tjocka kropp?

Hur älskar man sin tjocka kropp?

”Hur älskar du din kropp?”

Det var en fråga som kom från en tjej som följer mig på Instagram. En 20-årig tjej som tyvärr hade alldeles för låga tankar om sin egen kropp. Hon hade messat mig och tackat för mina bilder och för att jag inspirerade henne och så ställde hon en fråga.

”Hur älskar du din kropp? Jag kan inte ens tycka om min…”

Det gjorde så ont i mig att läsa om hennes smärta. Om hur folk kallat henne elaka saker och hur hon till följd av det hade väldigt svårt att tycka om sin egen kropp. Och hennes historia är tyvärr långt ifrån unik. Det gör mig förbannad, ledsen och lite handfallen.

Hur ska jag, med mina små, små ord, få henne förstå att hon är värd allt? Att ideal bara är något som samhället hittat på för att tjäna pengar. Att en människas värde inte mäts i kilon eller midjemått. Att människor som är elaka bara är sorgliga varelser som är miserabla i sina egna liv och måste plocka ner andra för att själva må bra?

Men okej. Jag har ju trots allt gjort den här resan själv. För 16 år sedan kände jag som hon. För 10 år sedan. För till och med fem år sedan. Det var i samband med #hmriot, för tre år sedan, som poletten började trilla ned. Då jag började inse att det inte är jag som behöver förändras. Det är världen runt mig.

Om någon tycker att jag är tjock, klär mig ”fel” eller inte borde ”synas” så är det deras problem, inte mitt. Titta bort, blunda, gör vad fan du vill, men jag tänker inte försvinna. Jag är inte ditt problem. DU är ditt problem. Och ibland mitt. Din dumhet är störande.

Jag tänkte egentligen att det är inlägget skulle innehålla praktiska tips på hur man hittar det där lugnet som jag känner nu. Den där känslan av att faktiskt passa in, att känna sig stolt och vacker över sin plus size-kropp. Men det här inlägget har redan blivit mycket längre än vad jag tänkte så jag sparar det till imorgon.

Puss och kärlek till er, mina plus size ladies. You rock and you are all beautiful. 

bitchimfabulous

Bitch, I'm fabulous.

33 svar

  1. först: jag ÄLSKAR den där bilden på dig!!

    sen: för mig är träning och rörelse kanske världens bästa grej som fått mig att tycka om min kropp – den funkar sjukt bra och är värdefull. och jag vet att det låter så jävla klyshigt men jag tror att det ligger något i det. kroppen blir fin och man blir stolt över den – när den funkar.

      1. Jag håller sååå mycket med dig! Ju mer jag använder min kropp (till träning) desto mer avslappnad blir jag till den. Och desto mer gillar jag den. Jag tror att en stor del ligger där faktiskt. I alla fall det som man ”enklast” kan påverka 🙂

  2. Är så trött på det där! Jag möter så många unga människor som mår dåligt för att andra pratat nedsättande om dem. Som om inte deras egna tankar och krav på prestation och utseende skulle räcka. För tjock, för smal, för lång, för kort. Fel profil, fel…
    När de egentligen är så otroligt vackra. För att varje människa är skön på sitt sätt. För att vi tillsammans är som blommor i en bukett….

    Så bra att du skriver om det! Tack!

  3. Du är världsbäst Linda. Välskrivet och fan så viktigt och angeläget. Det sjuka är ju att så gott som alla går och föraktar sig själva mer eller mindre, oavsett hur de ser ut. Jag har tampats med det både när jag varit tonårsmullig och vältränad – det handlar ju inte om kroppen alls!
    Nu har jag blivit ganska bra kompis med kroppen och mycket för att jag börjat använda den för roliga äventyr och strapatser som Sara skriver, och inte som något att behaga andra med. Men jösses vad många år det tagit i onödan pga alla jäkla vansinniga ideal.

    1. Tack snälla Katta!! Ja, för om vi alla vore nöjda med oss själva skulle de som bestämmer hur vi ska se ut inte tjäna pengar, och så kan vi ju inte ha det!
      Mer kärlek till kroppy!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Lilla gumman att jag borde vara tacksam

”Jag är en tönt!” skriker Molly i mikrofonen och fnissar. ”Vem vill inte gå ut på en scen i 90 minuter och låtsas vara Beyonce?”

Vlogg: Rensar i mitt barndomshem

Ni kanske minns att jag i november var hemma i Övik och hjälpte till att rensa upp i mitt barndomshem? Det står nu tomt och

Fem grader i vattnet och tusen i själen

Vinterbad alltså. Vem kom på en sådan tokig sak? Det är verkligen heldumt. Och helt underbart. Sara och Katta var ju och hälsade på mig