Jessica och Hans gifte sig igår. Nu är en av mina bästa vänner någons fru. Surrealistiskt. Detta om något är väl ett bevis på att man börjar bli vuxen, när tösen man känt sedan man gick i sjuan går och gängar sig.
Det var ett underbart vackert bröllop som tog plats i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Både brud och brudgum såg sagolika ut. De hade designat hela vigselceremonin själva och inkluderat egna löften, inte ett öga var torrt, inte heller mitt. Hade jag inte haft uppgiften att föreviga hela kalaset så hade jag nog suttit i ett hörn med en hel ask Kleenex och bölat.
Men nu var det så att jag hade äran att stå för fotograferandet så efter ceremonin gav vi oss ut i Trädgårdsföreningens prunkande grönska och tog en massa foton. Jessica och Hasse gullade och pussades och busade, precis som vanligt. Enda skillnaden var att nu var de gifta. Det är stort.
Festen tog plats på Villa Odinslund, ett helt perfekt ställe att hålla en bröllopsfest. Underbart trevligt hade vi och jag tror bestämt att de som rockade loss bäst var brudens föräldrar!
C fanns i mitt huvud hela tiden men jag hade varit fast bestämd att inte låta min livssituation förstöra den största dagen i min älskade väns liv. Men när jag såg dem på dansgolvet, pussandes och bara så underbart kära, så brast det. Jag tog min tillflykt till trädgården där jag fällde ett helt gäng tårar. Han kunde ha varit här med mig och firat kärleken. Det där hade kunnat vara vi om ett år.
Klockan halv två drog jag mig tillbaka ungefär samtidigt som brudparet åkte iväg till hotellet för att fira sin bröllopsnatt. Efter en timme på bussen till Borås knatade jag hemåt över centralbron ungefär samtidigt som solen gick upp och fåglarna vaknade.
Grattis Hans och Jessica och tack för att jag fick vara med och dela er underbara dag!