Skinkan är uppäten, knäcken är på väg ut ur öronen, klapparna är utdelade och granen är släckt. Julen är över. Ett dystert täcke av melankoli har lagt sig över mig.

Melankolin har inte så mycket att göra med julen som den har att göra med att allt är annorlunda detta året. Jag fick ett mess av C tidigare idag. Han önskade mig en God Jul. Nothing more, nothing less. Självklart hade jag messat honom först. Med ett ”tänker på dig” och ett ”kram”. Bland annat. Och tillbaka fick jag ett statiskt, artigt ”God Jul”. Vad hade jag väntat mig? ”Önska mig god jul och jag kastar mig i dina armar igen?” Flygande grisar? Ungefär lika troligt.

Tom Cruise var het 1992. Parentes. Anteckna.

Det är tungt i bröstet. Av saknad. Av tomhet. Och litegrann, är jag rädd, av depressionen som smyger på mig igen.