Hej helgen! Jag sitter på tåget till Stockholm där jag ska hänga ett gäng dagar och jobba, spa:a och prata på en konferens. Solen skiner och jag fryser som attan om tårna. Men jag har fått bästa platsen på tåget! Om du ska åka 1:a klass i X3000, sätt dig längst längst fram, precis bakom cockpiten (eller vad det nu heter på tåg). Där finns nämligen ett superstort bord! Och åker man tidigt på morgonen så får man också frukost. Win!

Så nu vet du status. Här får du också visuell bekräftelse av sagda status.

Nu vidare till något helt annat!

Om du följer mig på Instagram såg du den här bilden som jag la upp på stories för någon vecka sedan om ”finska årstider” (som är minst lika applicerbart på de svenska). Då var vi i ”fool's spring”.

Nu är vi officiellt i ”second winter”.

Igår rasade det ner tre decimeter snö från himlen och snöade in mig och Leia totalt. När vi var ute på förmiddagen hade det nog bara kommit knappt två decimeter och du ser ju hur Leia hade lite problem att ta sig fram. I slutändan fick jag gå före och ”ploga” så att hon inte skulle drunkna i snön.

Jag vet inte hur jag känner inför det här påfundet med en andra vinter. Jag hade som smått sörjt färdigt det faktum att vintern försvann alldeles för fort och börjat mentalt ställa in mig på vår. Nu är jag lite kluven.

Jag menar, det är ju vackert så det förslår och det har jag absolut ingenting emot. Skogen var helt magisk idag från tågfönstret då snön hängde tung på trädgrenarna samtidigt som solen sken. Så vackert!

Åh andra sidan måste jag skotta.

Att skotta kan vara terapi. Träning. Och härlig sådan, absolut!

Igår föll den inte innanför någon av dessa kategorier. Den var tung, den var blöt, den var nödvändig att få bort för jag kom inte ut med bilen (och hade som sagt ett tåg att passa idag) och för att lägga insult to injury så hade jag även precis fått mens = bölar för allt. Så där stod jag och bölade för att jag hatade snön.

Jag har haft värdigare stunder.

I slutändan sa jag fuck it och gav upp, slängde snöbjörnen i en driva och ringde brorsan som, som den hjälte han är, kom och hämtade mig. Och jag tog på mig täckbrallorna och pulsade med resväska och hund ned till vägen.

Slutet gott, allting gott! Åtminstone tills jag kommer hem. Kan vi kollektivt hålla tummarna för att min underbara granne har skottat med sin traktor då? Tack på förhand.