I många år har mina vänner försökt sälja in honom, mer eller mindre framgångsrikt. Jag har varit lite svårsåld pga har ansett honom en aning pretentiös. En afton för ca två år sedan började min mur vittra sönder. Och idag erkänner jag; jag är helt och totalt förälskad i Lars Winnerbäck. Denna ljuva, skäggiga, melankoliska man som kan trolla med ord så att jag blir helt knäsvag.

”Ska jag dö så ska jag ha levt och inte bara hukat mig för världen”. Ja, ni ser ju.

I kväll spelade han på Gröna Lund och jag tror hela Stockholm var där. Alla verkade även vara inbitna fans som kunde texterna till varenda låt medan jag stolt trallade med i ”Om du lämnade mig nu” och ”Jag får liksom ingen ordning” (mitt livs ledmotiv).

Någonstans bland extranumren smet jag och Jon iväg för att åka berg- och dalbana, vi tänkte att det kanske skulle vara lite mindre kö eftersom alla trängdes framför scenen. Och helt korrekt – inte en enda människa! Vi bara gled rakt in och tog plats i tåget och var tillbaka vid konserten innan extranumren var slut. Hepp! Så ett hett tips – gå till Grönan i morgon (tisdag) när Winnerbäck spelar igen, garanterat kö-fritt.

Nu känns det lite som att jag har bomull i själen. Så himla härlig kväll.

Vi och några tusen till framför stora scenen.

Jag som knappt såg röken av Lasse var himla nöjd med storbildsskärmen.

Under ett av slutnumren filmades publiken. Så himla fint tycker jag.

Jag och Jon något adrenalinstinna efter karusellåkandet. Foto taget av Fru Baglady som också var med (hon var en av dem som kunde texten på alla låtar men knappt en enda titel).