Att baka lussekatter är en göromål som inte dyker upp alltför ofta i min värld. Förra året bakade jag hemma hos mamma, men för att hitta gången innan det så måste vi masa oss tillbaka till 2005, när jag försökte mig på VV-lussekatter och det slutade med att mitt ex fick rädda mig ur kladdhärvan de skapade.

I år gick det betydligt mycket mer kontrollerat till, om man bortser från det faktum att Olivia, som fick jobbet att sätta russin i bullarna, istället lekte omvända leken och tog alla russin ur bullarna och åt upp dem istället. Hon har inte riktigt förstått processen ännu. Men då är hon ju två också.

Bullarna blev faktiskt alldeles perfekta, utan att ens överdriva. Mia, jag och Olivia är uppenbarligen det perfekta lusse-teamet.

Olivia byggde ett fort, sedan låste vi in Pippi-bovarna där. Och Pippis pappa av någon konstig anledning. Se, jag kan leka med barn, jag gjorde till och med röster och allting! Att jag kände mig tokfånig när jag gjorde det kanske inte räknas?

Mia och jag i våra förkläden med vår fluffiga lussedeg. Är det inte passande att jag har katter på min? Crazy catlady.

Busted!

Kall mjök och något så underbart som varm äppeljuice. Det måste ni testa, mummalumma säger jag bara.