Det känns på ett sätt som att det gått en evighet sedan min alldeles ljuvliga midsommarafton, men å andra sidan har jag knappt kommit över ruset. Det var liksom så perfekt. Så där perfekt traditionellt och glatt och helt utan fästingar och med alldeles för många myggbett. Och med sill och nubbe och sång och dans runt midsommarstång. Och grillat och hambo och otroligt ambitiösa midsommarkransar. Och tyskarna tyckte att det var som taget ur IKEA-reklamen medan jag mest tänkte på idyll och Pripps blå.
Ni fick ju se härom dagen hur det såg ut kvällen innan. Nu kommer några bilder från min alldeles tokfina midsommarafton.
Morgonen inleddes men brakfrukost på uteplatsen med färsk frukt, rostat bröd och croissanter. Och bacon och ägg och omelett. Typ allt gott man kunde tänka sig.
Sedan skulle det bindas kransar. Jag hade fått för mig att jag var på sånt. Jag vet på riktigt inte var jag fått det ifrån. Det är inte sant. Men jag matchade min klänning!
Fokusnivån var hög hos Fredrik och Anna.
Johan höll nog på med sin krans längst av alla. Att se en man lägga så mycket energi på en blomkrans var fascinerande. Men så blev den fin också!
Jesper och Sara var kärast och sötast som vanligt.
Sara är ju lite av en expert på det här med kransbindande. Kolla liksom? Det bor en florist i den här damen.
Jag hade ingen pojke att pussas med, så jag pussades med Tindra istället.
Enzo ville också vara med. Det ville han typ jämt när det skulle poseras på bild. Jag kallade honom till slut ”the photo bomber”.
Judith var rackarns stilig i sin krans. För en förstagångsbindare får man väl säga att det gick helt okej, eller vad säger ni?
Hela gänget samlat vid ministången. Visst ser vi ruskigt peppiga ut? Det var vi också. För sedan bar det av till hembygdsgården för dans runt en större midsommarstång. Men det fastnade inte riktigt på bild.
Efter dansandet åkte vi upp på berget och tittade på den alldeles jättefina utsikten över Bollnäs.
Johan tror jag försökte flytta på stugan. Eller så försökte han se cool ut. Det hela är lite oklart.
Alex och Judith var fina.
Och vinden tyckte om att leka med min klänning så att jag flashade underredet för, bokstavligt talat, hela Bollnäs.
Och sedan åkte vi hem och åt gott och sjöng och skrattade lite till. Och det var den fina midsommarkvällen.