Var på möte med en viss moderedaktör på en viss tjejtidning idag och visade upp vår kollektion. Själv hade jag väl tänkt en extra gång på vad jag skulle ha på mig och min chef påpekade att jag såg ut som jag skulle på jobbintervju i pennkjol och högklackat. Och den här störtsköna tjejen möter upp mig i receptionen iklädd mysbrallor, linne och är helt osminkad. Det tillsammans med hennes självsäkra och älskvärda personlighet fick mig bara att bli helt kär i henne! Till skillnad från den känslan jag får av många andra inom branschen så behöver hon inte bevisa för någon vem hon är och vad hon kan, det sitter fastetsat i hennes persona. Självsäkerhet men inte på något sätt kaxig. Bara bekväm i sitt eget skinn.
Det var ett väldigt trevligt möte. Jag vill vara som hon. Eller åtminstone umgås lite med henne så att den där självmedvetenheten rubs off litegrann.




2 svar
Jag är ju en uppklädare, men bara för att JAG känner mig finare så. Man ska vara som man känner! 🙂
Åh henne skulle jag vilja träffa! Låter som en själsfrände. Jag går runt i chockrosa crocs här på jobbet där andra svassar runt i finskor och annat jobbigt.
Jag drar på mig fina saker när jag känner för det och det är verkligen inte varje dag.