Någon bättre än jag

Någon bättre än jag

Jag spydde. Han sa att han kanske skulle börja dejta för att se om jag var rätt för honom.

Och jag spydde.

Jag vet att jag varit elak. Men det var elakt sagt av honom. Jag behövde ingen förvarning. Jag förstår om han gör det. Men jag vill fan inte veta en enda liten detalj om det. Än mindre innan det har hänt.

Han loggade av. Så jag ringde. Fick telefonsvararen. Lämnade ett rätt så hysteriskt meddelande. Hulkande gråt och osammanhängande meningar.

Och nu då? Han sa saker som jag inte hade väntat mig. Om mardrömmar. Om misstro. Han kunde ju dejta. För jag gjorde ju det. Skillnaden är ju bara den att jag inte gör det. Men han tror inte på mig.

Han är ju den enda jag vill ha. Nu och för alltid. Jag skulle aldrig komma på tanken att dejta för att ”se mig om” och se om det finns något ”bättre” där ute. För jag vet att det inte finns det. Jag försöker bara hålla mig flytande i denna känslostorm.

Men det kanske finns de som är bättre för honom än vad jag är. Men ett är säkert.

Ingen kommer älska honom som jag gör.

Update!
Han ringde nu. Hade fått mitt hysteriska meddelande. Jag hade tydligen fattat lite fel. Han hade inte menat ”dejta”. Utan ”festa med andra”. Gränsen är hårfin. Allt är relativt. Jag är så trött efter allt gråtande. Gråta mig till söms.

4 svar

  1. I mina öron låter festa med andra samma som dejta, d.v.s. se sig om, vilket han kanske måste få göra innan han kan börja om med dig igen. Så försök att se det positivt, han har ju ändå dig i tankarna och kommer ändå inse att det är dig han vill ha… håll ut – det blir din tur igen!

  2. Kom på en sak… kanske detta beteende från honom beror på ett visst inlägg om helgen (där du antyder att nåt hänt, men inte vad) Tog han det att du träffat någon kille? Detta blir hans ”ge-tillbaka-jag-skall-minsann-också träffa-andra”…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Sista kvällen i Kvaved

Ganska precis ett år efter att jag landat i Kvaved ska jag alltså ta farväl. Eller ja, farväl är kanske lite dramatiskt, huset finns ju

Jag mår inte så bra just nu.

Jag har inte bloggat på 10 dagar. Ännu längre om man tänker på att det senaste inlägget var en vlogg. Och alltså, den här prestationsångesten