Tillbaka i Norrland och snön lyser fortfarande med sin frånvaro. Inte en flinga på hela trippen från Stockholm. Daniel och jag spenderade mest hela resan med att skråla i kör till allt från Rammstein till Stevie Wonder. Han vackrare än jag, bör tilläggas.

Efter gårdagens runthattande på stan varvade jag ner hemma hos Soffis tillsammans med Therese med middag och ett par glas vin. Partymoodet kickade in och innan jag visste ordet av var jag på väg in till Söder. Big mistake. Jag kan nog med all säkerhet säga att efter igår kan jag nog inte visa mig på 54 igen. Att stöta på vakten när hans fru står bakom baren var inte speciellt uppskattat. Utslängd är fel ord. Men jag tror bestämt ordet ”rännsten” fanns med i hennes harrang.

Istället bar det av till Kvarnen med Monika i släptåg och där fortsatte kvällen fram till stängning. Det är aldrig bra när man inte minns hur man kom hem. Eller hur många man hånglade med. I’m just saying. Stackars Tommy. He never saw it coming. Med ”it” menar jag självklart galenskapen som är jag. Personifierad.

Jag borde skärpa till mig. Men jag vill inte.

Och intervjun gick galant. Tror jag. Besked i mellandagarna.