Idag har jag umgåtts med pappsen som har det lite jobbigt i livet just nu. Vi satt först hemma hos honom och surrade i ett par timmar och sedan sa hungern ifrån så då drog vi oss ned till Alléterassen och intog en pizza. Det var mysigt. Det är härligt att umgås med honom igen, att ha sin pappa tillbaka. Även fast han känns mer som en vän än som en förälder, fast på ett bra sätt.

Det är häftigt att se så mycket av sig själv i en annan människa, även utseendemässigt. Att jag känner honom så bra, fast vi har varit utan varandra så många år. Jag behöver bara se till mig själv, så vet jag hur han funkar. Och det stämmer alldeles för ofta! 😉 Han är stolt över mig säger han. Det är skönt att höra. Speciellt på dagar som man själv inte är speciellt stolt.

Vad jag gjorde igår? Jodå, ännu en After Work. Nu får det f*n vara slut på dumheterna för min del. After Work utan att ens arbeta. Går inte riktigt ihop.

På fredag ska jag på möte med arbetsförmedlingen. Nu ska det bli till att ta tag i sitt liv. Jag har nog sällan känt mig så mycket som en förlorare som idag.